Projektansökan på gång!

Måndag. Bröstsmärtorna under kontroll så länge jag tar det lugnt...

Som vanligt anlände jag först till arbetsplatsen på morgonen. En efter en droppade in och började undra om det skulle vara något möte i dag. Struthåret hade nämligen skrivit upp att han hade möte på andra sidan stan samtidigt som P-mötet var inbokat (i den vördade planeringskalendern). De närvarande satte sig ner i ett improviserat möte, som Struthåret en dryg timme senare förvirrat snubblade in i. "Har ni ett möte?"
Trösta sade, med uppenbart noll sympati för föregående talare; att alla mötestider bokades in på ett gemensamt möte i januari. Struthåret vek sig inte, utan hävdade att han bokade in sitt möte för över en månad sedan... Han lyssnar inte, eller hur?

Under mötet diskuterade vi för övrigt aktuella projektansökningar och då kom min projektidé upp på tapeten. Deadline är den 1 april, så det är ju verkligen i sista sekunden, men det vore väl synd att inte försöka?

Till historien hör att jag började skriva på det i februari, men då var Struthåret inte vidare entusiastisk när han fick höra att jag ville ha hjälp med ansökan (av någon erfaren, exempelvis Musikern eller Neutrala). I stället för att bli glad över att en anställd hade tagit till sig uppmuntran att söka projektmedel, sade han med myndig röst; att han i så fall måste göra utrymme för det i v-planen, att jag måste diskutera det med honom först. Gensvaret var kort sagt helt oinspirerat, vilket fick mig att lägga det på is...



Feodalskan bad mig att diskutera idén med Struthåret, innan jag lade ner mer tid på det. Efter mötet beskrev jag konceptet i korta ordalag för Struthåret, som medgav att det lät intressant. Han bad mig också att kontrollera de formella krav, ex. underskrifter från firmatecknare, som eventuellt krävdes i ansökan. Sagt och gjort, nu gäller det att snabbt få ner allt på pränt. Synd bara att man ska vara sjuk.

Jag jobbade med projektet större delen av eftermiddagen och sedan blev klockan raskt tre - dags för dagishämtning. Feodalskan frågade mig på väg ut genom dörren om jag hade hunnit med registreringen av en cirkel, men jag sade att jag hade prioriterat ansökan. Hon hade gärna

velat veta det, sade hon torrt (milt sagt). När hon tidigare bad mig om tjänsten hade jag svarat henne; "njae, det kan bli svårt att hinna med". Det räckte väl? Tydligen inte.

Det slutade med att hon gjorde det själv. Slutet gott, allt gott!

Hjärta rimmar på smärta

I dag åkte vi in till akuten på Danderyds sjukhus för att kolla upp mina hjärtinfarktsliknande symptom (tryck över bröstet, svårigheter att andas, strålningar ut i vänster arm, svettningar och lätt yrsel). Det började i går, men jag fäste inte så mycket uppmärksamhet vid dem. Väl där konstaterade man att mitt EKG såg bra ut, liksom mina blodprov, förutom lite högt på min "snabbsänka"; 14, där normalt är ungefär 5, vilket kunde tyda på virus. Jag var mycket lättad över att inte vara sjuk på allvar, men det hade varit skönt med en diagnos - och ett botemedel.
Nu har jag just inmundigat lite rött, eftersom det visst ska vidga blodkärlen. Det verkar inte hjälpa mycket, men lite lugnare är jag.

*svordomar* jobb!

Misslyckad chefskopia

För ett par veckor sedan damp det ner räkningar på kontoret för vår kopiator. På toppen av de redan hutlösa hyreskostnaderna hade vi ett hutlöst dyrt serviceavtal. Jag tog då upp med Struthåret att vi i dagsläget betalade mycket pengar för en kopiator vi inte ens var nöjda med. Bokade därför in ett möte med företaget i förhoppningen att minska kostnaderna, som de ställde in på grund av sjukdom.
Några dagar senare ringde en konkurrent med ett frestande förslag om att lösa bindningstiden (5 år!) och ett erbjudande på en bättre maskin till ett bättre avtal. Killen var trevlig och visade sig till och med känna gamla klasskamrater från lågstadiet... Dessutom verkade han mycket kunnig inom färg- och tryckteori. Jag presenterade honom för Struthåret, som genast intog en avvaktande, snudd på fientlig ställning. Han ville vara lojal mot vår nuvarande leverantör och ansåg sig inte kunna avslöja det vi betalade i dag; "det vore fusk". Och omoraliskt. Och kanske olagligt? Och så vidare. Det månne vara den policy vi har, men då är den alldeles ny. Under tidigare förhandlingar (som när vi köpte den förra kopiatorn) har vi gladeligen visat upp gamla fakturor utan några moraliska betänkligheter. Vidare är det svårt att veta vad "lösesumman" blir om konkurrenten inte vet vad vi betalar i dag...
I mina ögon är han otroligt nyckfull och verkar alltjämt sträva efter att hitta fel och falskspel, även i det lugnaste av vatten. Struthåret väljer inte sina strider med omsorg.

Mannen ute med polare i kväll igen. Barnet äter dåligt och spyr upp vällingen. Tröstar och slänger honom tidigt i sängen. Äter en snabbt tillredd pannbiff med tomater och mjölk till middag.

Minor och vattentäta skott

I dag kom detta mail:

Feodalskan: Svensk slav, tacksam om du kan hjälpa till med att kolla lokalerna och klockan därnere idag. Se mailet nedan från cirkelledare.

Svensk slav: Ligger verkligen efter med listor och annat, tacksam om du kan fråga någon annan.

Feodalskan: Vilken är denna annan idag???

Svensk slav: Feodalskan, jag måste kunna säga nej när du ber mig om något, annars kan du lika gärna befalla mig - vilket väl bara Struthåret kan göra. Vi är fyra stycken som jobbar här just nu och två till kommer att dyka upp senare. Vidare, varför måste det ske i dag?

Jag fick inget svar på det sista mailet, vilket jag tolkar som att hon förstod att hon lät lite krävande. Mail misstolkas lätt, så det är ju inte omöjligt att hon försökte vara lätt ironisk (possible, however not very plausible). Så länge den möjligheten finns är dock mailet inget bra "bevis" på hennes intolerans.
By the way: Det som behövde göras i lokalerna var att byta batteri på klockan i sal 1, samt se över städningen i lilla pentryt (städarens uppgift, men då han bara är där torsdag och söndag måste grupperna städa upp efter sig - vilket inte alltid händer). Varken akuta eller svåra uppgifter, i mina ögon.

Åkte till skolan efter arbetet, men inga små kycklingar dök upp. Det sög hårt. MEN - Mannen i mitt liv hade en överraskning åt mig hemma som räddade kvällen; ett frikostigt bidrag till min Titanic-samling. Skoj! Fördrev ensam-hemma-kvällen med att läsa om isberg, en tursam sjuksyster, minor och vattentäta skott.

Chairman of the Board

Så kom dagen. På morgonen var H2 och jag helt ensamma. Perfekt, ingen som kunde ställa frågor om vart vi skulle. H2 talade om att Struthåret hade reagerat märkligt - igen. Han fick höra talas om marknadsföringsmötet och började med att säga att både jag och H2 inte behövde åka. Fine, sade H2, då åker bara Helena. Det var nog inte vad han ville höra. Han undrade lite försiktigt om det skulle fattas viktiga beslut, varpå H2 svarade att det handlar mest om att träffas och diskutera, men för säkerhets skull kanske han kan åka själv. Nej, det ville han inte. (Bara inte Svensk slav åker, eller?) Som vanligt, klent och kryptiskt.

Så kom mötet. H2 och jag bestämde oss för att inte ropa "hej", utan låta Chairman of the Board börja prata. Först var det lite löst snack och sedan började han berätta om vad han hade hört. Den mesta informationen kom från Cool i styrelsen, som i sin tur kom från frun Trösta. Hon hade uttryckt oro för stämningen på arbetsplatsen. Chairman hade också upplevt att Struthåret höll inne med information och var väldigt defensiv och undflyende (paranoid), när The Board ställde helt vanliga frågor.
I överlag var det ett bra möte, som vi själva tyckte spårade ur lite, men Chairman var mycket nöjd, sakligt och bra. Han var så klart också missnöjd över att det var mycket värre än han trodde och att det hade pågått under så lång tid. En utomstående konsult måste förmodligen in och då är det fullt krig. Därför är det så skönt att The Board kom till oss. Ingen kan anklaga oss för illojalitet.

Pyttemjuk utblick

Leader of the Project ringde mig i dag klockan tio i nio. Han hade glömt nyckeln hemma och ingen var på kontoret. Feodalskan var inbokad på möte i dag och vi är ju pretty much de enda som kommer in före halv tio…

På jobbet mailade jag i väg en påminnelse om kursen. Feodalskan påpekade att hon inte hade fått information om tiden innan, varpå jag upplyste henne om mailet hon svarade på för cirka tre veckor sedan.
”Vi använder väl fortfarande planeringskalendern, trodde jag”, sade hon, åsyftande ett Excel-dokument vi använder. Att det är hennes eget ansvar att fylla i den, glömde hon nog bort i stundens hetta... H2 menade att det borde ligga i deltagarens intresse att kontrollera tid och plats, men det beror väl på hur man väljer att se på saker. Det är nog inte lätt att ”aldrig ha fel”.

Kursen avklarades och Feodalskan, H2, Stolta, Neutrala och Trösta var på plats. Inte Struthåret, som inte hade bevärdigat mitt initiativ med ett svar. Jag är själv nöjd med min insats och fick mycket ros av kollegorna, men självklart lite ris också. Stolta blev missnöjd när jag - till hälften skämtsamt, till hälften irriterat av att ständigt bli avbruten och förmodligen med en gnutta cynism - besvarade henne med att påtala att eftersom jag får samma fråga för fjärde gången på väldigt kort tid, så är ni visst mycket intresserade av just detta. Ödmjuk och naiv som jag är (…) bad jag senare om ursäkt i tron att hon genast skulle ”förlåta mig” och själv ta på sig en del av skulden. Icke. ”Nej, det lät inte så trevligt, tycker jag.” Vidare; ”Svensk slav, (översättning: ”lilla gumman”) om du har tänkt vara cirkelledare i framtiden tycker jag att du ska tänka på att inte skjuta på alla frågor till sist och sedan inte ta upp dem. Det skapar frustration.” Mitt svar, i stolpar:
1. Det fanns ett upplägg av en bra anledning; bland annat för att undvika just frustration.
2. För att berätta om B måste jag först berätta om A.
3. För en nybörjare är det lätt hänt att man ställer samma fråga, bara omformulerad, utan att ens inse det. Möjligen kunde jag ha ansträngt mig för att vara ännu mer förstående och flexibel på grund av det.
4. Jag tog faktiskt upp alla frågor i slutet.

Stolta: ”Det fanns ju uppenbarligen ett behov i gruppen att få veta svaret på just den frågan, som du borde ha adresserat.”
Jag försvarade mig lite taffligt med att Färggranna ju ville börja sin lektion lite tidigare och att vi därför fick avrunda lite hastigt. Sedan flydde jag fältet och började så klart genast att älta, älta, älta.
Hemma kom jag på helt andra svar, som kanske inte var bättre... Lika bra att jag höll dem för mig själv. Det kändes bättre efter att ha pratat med H2 i telefon. Hon skulle också ha blivit ledsen över kritiken och var väl medveten om att det ligger mycket förberedelser bakom. Det var en oväntat bra kurs, tyckte hon och alla som hon hade pratat med. Hon hade inte ens varit missnöjd om hon hade betalat för den. Det kan jag vara nöjd med.

Märkligt, jag och Stolta har aldrig haft problem förut. Jag antar att vi alla mer eller minde drabbas av den tryckande stämningen på kontoret... Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om folk smittas av Struthårets uppfattning; att jag är ung, dum och värdelös.

Krig på onsdag

I dag lunchade jag och H2 på O'leary's för att samordna oss inför mötet med Chairman of the Board på onsdag. Som vanligt var det en strid ström av ord från båda som vällde ut och det var inte lätt att få ner allt i stolpar. Det är helt enkelt - för mycket. Struthåret gör det ju så svårt för sig själv. Om han bara märker flyttkartongerna, slipper han alla dumma frågor från flyttarbetarna.
I lördags pratade jag med Avhopparen som berättade att rapporter har framförts till Arbetsmiljöverket 2001 0ch 2005. Fyra år mellan, blir det en trend? Chairman of the Board var inkopplad även då, så mina förväntningar är inte skyhöga.
Till något helt annat; i dag fick jag mycket positiv feedback från en annan avdelning, för mina nya tekniska lösningar och hemsidan - allt för att förenkla för kunden. Det kan resultera i en workshop för andra webbansvariga. Jag har blivit sedd! Resistance is futile!

Vin och flingor

Firar min nya blogg med att köpa frosties och en flaska vitt. Etiketten löd: Chardonnay. South Africa. Allt jag behöver veta.

Anonym dagbok tar sin början

Tomt på kontoret. Feodalskan ringer och ber mig flytta projektorn från AV-rummet till cirkelledarskåpet, samt ta in bokpaketen från lektionssalen till hennes kontor. Hon ber riktigt snällt, I comply.
Neutrala kommer in strax innan tolv. Vi äter lunch och jag presenterar min och Tröttas projektidé för henne, som hon gillar skarpt. Samtalet rullar på friktionsfritt och caesarsalladen smakar prima.
Jag erbjuder mig att hjälpa The Project med reklamblad inför deras föreläsning, de accepterar gladeligen. Min kompetens kommer till användning – jag spinner.
Åker hem vid fyra.