Dialog under H2:s utvecklingssamtal, mars 2009
H2: Man måste ha en grundläggande respekt för varandra och en tilltro till att alla gör sitt bästa.
Struthåret: Gör alla det då?
Inte mycket att tillägga då. :)
söndag, november 15, 2009
Nytt jobb
I morgon ska jag skriva på kontrakt för ett års projektanställning för DC... Det ska bli spännande, av flera anledningar. Laptop och mobiltelefon, lite resor i tjänsten kanske. Det låter bra, men vi får se... Det känns mest omtumlande och konstigt just nu, men jag har inte råd att tacka nej. På kvällen ska jag vara med på mötet med DC:s styrelse och gamla avdelningen. Det blir nog... intressant. Nå, eftersom jag inte har några direkta klagomål på min tillvaro för tillfället kommer här en återblick:
MSN-konversation mellan Svensk slav och Mannen, 2007-06-27
Svensk slav säger: det känns som om Feodalskan är den stränga modern och Struthåret den slapphänte fadern. mycket skadlig dynamik på det här stället och jag tänker inte finna mig i den längre
Svensk slav säger: orkar inte bråka, tycker att hon borde växa upp i stället! om hon har riktiga klagomål kan hon ta upp det på ett ordentligt sätt, men nu handlar det om pyttepyttegrejer.
Mannen säger: liten arbetsplats utan struktur och mål... Håll ut lite till bara sen kan du skita i dem och skaffa ett riktigt jobb (efter mammaledigheten)
Svensk slav säger: typ, en tjej ringde och ville flytta sin lokalbokning från fredag till tisdag. bokningen fanns redan, ergo godkänd tänkte jag. det var tomt i salen på tisdagen, alltså lugnt tänkte jag. annars kan ju alltid Feodalskan ringa upp dem. mailade henne om att jag hade gjort bytet. tydligen är det någon fejd - som jag omöjligen kunde känna till - mellan två invandrarföreningar som har splittrats...
Svensk slav säger: ...eller något (fattar fortfarande inte hur hon menar) och hon behövde veta vem som ringde. inte vet jag, en kvinna, samma förening som gjorde den första bokningen antar jag. tydligen finns den föreningen inte riktigt längre - men varför ligger det då en aktiv bokning? skäll, gnäll, borde ha tagit telefonnummer m.m. skitdetalj! shit happens, det är väl bara att ringa ett samtal till den ansvarige.
Svensk slav säger: och reda ut det. hur svårt är det?
Mannen säger: varför bryr ni er huruvida de har stamkrig eller inte? så länge som de bokar i god ordning (enligt gällande rutiner) så bryr ni er väl inte om de har ihjäl varandra?
Svensk slav säger: nu var det mest, har du tänkt på det här och det där, jag visste inte att du skulle på semester först om en vecka (nej, inte jag heller förrän alldeles nyss då det bestämdes med Struthåret) - hade väl varit värre om det var tvärtom, tycker man. osv, osv, lyssnar inte, jumps to conclusions och anklagar en för att hon inte är informerad osv, sån jäkla massa tjafs!
Mannen säger: du kan ju inte ansvara för att hon inte känner att hon har någon kontroll på sin tillvaro
Mannen säger: Vill du att jag skall plocka upp dig?
Svensk slav säger: det var precis det jag tyckte, det var hennes fel som inte hade tagit bort bokningen och informerat mig - om det som jag fortfarande inte fattar. det är ju bättre om hon sköter bokningen då om man ska känna till 1001 detaljer om samtliga som bokar. jag har ingen personlig kontakt med dessa till skillnad från hon.
Svensk slav säger: nej, jag får ta all skit som rinner ner.
Svensk slav säger: det behöver du inte göra.
Mannen säger: det är inget problem om du kan vänta lite
Svensk slav säger: jag har aldrig blivit informerad till punkt och pricka hur man ska sköta bokningen, utan man får gissa och göra fel och sedan få skäll. skitsystem!
Svensk slav säger: det räcker med att jag hör det en gång, så sköter jag det sedan.
Mannen säger: Det som stör mig är att Svensk slav är hur duktig som helst men aldrig får någon uppskattning för det
Mannen säger: Tror att hon blir extra stressad av tanken på att du inte kommer att vara på plats utan ersättas av någon annan
Svensk slav säger: ja, men det är inte mitt fel direkt.
Mannen säger: knappast men [detta] är ett under av arbetsplats jämfört med [din] och det säger inte så lite
Svensk slav säger: jag får uppskattning, men även en massa oförtjänt skit. omöjligt att inte ta åt sig. min rygg - av alla saker - pulserade av vrede efteråt. har aldrig hänt förut, måste vara en gravidgrej. låter inte särskilt poetiskt direkt, "hennes rygg dunkade". nästan perverst.
Svensk slav säger: och [din arbetsplats] suger väl, eller?
Svensk slav säger: när kan du hämta mig isf? tänkte redigera med [en kompis] i dag förmodligen.
Mannen säger: [min arbetsplats] suger kamelpung som [en kompis] brukar säga
Mannen säger: vad sägs om att jag plockar upp dig lite innan 3?
Svensk slav säger: det blir toppen!
Mannen säger: då säger vi det
MSN-konversation mellan Svensk slav och Mannen, 2007-06-27
Svensk slav säger: det känns som om Feodalskan är den stränga modern och Struthåret den slapphänte fadern. mycket skadlig dynamik på det här stället och jag tänker inte finna mig i den längre
Svensk slav säger: orkar inte bråka, tycker att hon borde växa upp i stället! om hon har riktiga klagomål kan hon ta upp det på ett ordentligt sätt, men nu handlar det om pyttepyttegrejer.
Mannen säger: liten arbetsplats utan struktur och mål... Håll ut lite till bara sen kan du skita i dem och skaffa ett riktigt jobb (efter mammaledigheten)
Svensk slav säger: typ, en tjej ringde och ville flytta sin lokalbokning från fredag till tisdag. bokningen fanns redan, ergo godkänd tänkte jag. det var tomt i salen på tisdagen, alltså lugnt tänkte jag. annars kan ju alltid Feodalskan ringa upp dem. mailade henne om att jag hade gjort bytet. tydligen är det någon fejd - som jag omöjligen kunde känna till - mellan två invandrarföreningar som har splittrats...
Svensk slav säger: ...eller något (fattar fortfarande inte hur hon menar) och hon behövde veta vem som ringde. inte vet jag, en kvinna, samma förening som gjorde den första bokningen antar jag. tydligen finns den föreningen inte riktigt längre - men varför ligger det då en aktiv bokning? skäll, gnäll, borde ha tagit telefonnummer m.m. skitdetalj! shit happens, det är väl bara att ringa ett samtal till den ansvarige.
Svensk slav säger: och reda ut det. hur svårt är det?
Mannen säger: varför bryr ni er huruvida de har stamkrig eller inte? så länge som de bokar i god ordning (enligt gällande rutiner) så bryr ni er väl inte om de har ihjäl varandra?
Svensk slav säger: nu var det mest, har du tänkt på det här och det där, jag visste inte att du skulle på semester först om en vecka (nej, inte jag heller förrän alldeles nyss då det bestämdes med Struthåret) - hade väl varit värre om det var tvärtom, tycker man. osv, osv, lyssnar inte, jumps to conclusions och anklagar en för att hon inte är informerad osv, sån jäkla massa tjafs!
Mannen säger: du kan ju inte ansvara för att hon inte känner att hon har någon kontroll på sin tillvaro
Mannen säger: Vill du att jag skall plocka upp dig?
Svensk slav säger: det var precis det jag tyckte, det var hennes fel som inte hade tagit bort bokningen och informerat mig - om det som jag fortfarande inte fattar. det är ju bättre om hon sköter bokningen då om man ska känna till 1001 detaljer om samtliga som bokar. jag har ingen personlig kontakt med dessa till skillnad från hon.
Svensk slav säger: nej, jag får ta all skit som rinner ner.
Svensk slav säger: det behöver du inte göra.
Mannen säger: det är inget problem om du kan vänta lite
Svensk slav säger: jag har aldrig blivit informerad till punkt och pricka hur man ska sköta bokningen, utan man får gissa och göra fel och sedan få skäll. skitsystem!
Svensk slav säger: det räcker med att jag hör det en gång, så sköter jag det sedan.
Mannen säger: Det som stör mig är att Svensk slav är hur duktig som helst men aldrig får någon uppskattning för det
Mannen säger: Tror att hon blir extra stressad av tanken på att du inte kommer att vara på plats utan ersättas av någon annan
Svensk slav säger: ja, men det är inte mitt fel direkt.
Mannen säger: knappast men [detta] är ett under av arbetsplats jämfört med [din] och det säger inte så lite
Svensk slav säger: jag får uppskattning, men även en massa oförtjänt skit. omöjligt att inte ta åt sig. min rygg - av alla saker - pulserade av vrede efteråt. har aldrig hänt förut, måste vara en gravidgrej. låter inte särskilt poetiskt direkt, "hennes rygg dunkade". nästan perverst.
Svensk slav säger: och [din arbetsplats] suger väl, eller?
Svensk slav säger: när kan du hämta mig isf? tänkte redigera med [en kompis] i dag förmodligen.
Mannen säger: [min arbetsplats] suger kamelpung som [en kompis] brukar säga
Mannen säger: vad sägs om att jag plockar upp dig lite innan 3?
Svensk slav säger: det blir toppen!
Mannen säger: då säger vi det
fredag, oktober 23, 2009
Final!
Mötet är avslutat mellan mitt fack och arbetsgivare. Resultatet: 2 månader extra och (förmodligen) rätt till inkomstförsäkring. Har blandade känslor just nu, men jag tror att jag kan gå vidare. Jag hade rätt, men fick inte rätt. Eftersom Struthåret inte vet definitionen av en anställning är det oklart om jag är sist in eller "fjärden" in, men oavsett vad är beslutet taget. Jag är en slagen vinnare.
Ett stort tack till facket som har lyssnat på mig och stridit för min sak.
Solemn high five!
Hälsningar,
Svensk slav
Ett stort tack till facket som har lyssnat på mig och stridit för min sak.
Solemn high five!
Hälsningar,
Svensk slav
torsdag, oktober 22, 2009
Fler uppsägningar
Ringde precis Färggranna för att rekommendera videocirkeln jag ska hålla i november (eftersom jag vet att hon är intresserad). Då fick jag höra att hon också är uppsagd. Lite modigt, när förhandlingarna inte ens är klara med mig. Etersom The Company enligt SCB inte är en koncern (vilket jag meddelade facket i dag), så ska turordningen på kontoret gälla och både jag (fast frågetecken råder kring det, återkommer...) och H2 är anställda efter Färggranna. Fick också veta att lokalerna ska sägas upp, försvinner alla H2:s uppgifter då? Rörigt, rörigt...
Missgynnad
Satt och gick igenom mina mail och hittade detta: http://www.sverigesingenjorer.se/arbetsvillkor/ledighet/Sidor/FAQ.aspx (rulla ner till "Omplacering efter föräldraledighet")
Då insåg jag att bloggen saknar rätt mycket otrevliga händelser från BB (Before Blog). Här kommer en liten tillbakablick...
När jag gick på föräldraledighet var jag webbansvarig och utgick från att jag skulle fortsätta vara det när jag kom tillbaka. Det hade tillkommit en ny webbstruktur som skulle underlätta för alla webbredaktörer, som H2 visade mig och Musikern på en halvtimme blankt, inte så svårt helt enkelt. När jag sedan nämnde för Struthåret att jag var redo att ta tillbaka webbansvaret, såg han ogillande ut och sade; ”The Kingdom tror att vi vet vad vi håller på med.”
Svensk slav: ”Jaa...”
Struthåret: ”...och då är det viktigt att vi vet vad vi håller på med.”
På vilket sätt var detta svar på min fråga, undrar ni säkert. Han skulle ta upp det med H2, men jag sade att vi redan hade pratat. Han ville prata med henne själv, fortsatte han. Senare fick jag veta av H2 att han var orolig att jag hade tvingat på henne något beslut, att han vill att hon är webbansvarig etc. Hon bekräftade att vi var överens och att jag skulle göra ett bättre jobb. Efter mycket väntan, om och men gick han med på det med ett buttert ”ok då”. Vad uppskattad jag kände mig.
Ett tag efter det inställda marknadsföringsmötet (se april, "UR askan, i elden") kom Struthåret med följande förslag: Alla skulle få möjlighet att förhandsgranska allt som ska ut på webben. Försökte förklara att det var opraktiskt och skulle ta onödig tid från alla handläggare. Eftersom Struthåret dessutom svarar på ungefär 1 av 10 mail som jag skickar, så vore det ohållbart, men det sade jag inte. Det finns ju även en poäng i att uppdatera en hemsida snabbt och då är det möjligt att kvaliteten ibland får stryka lite på foten (men såklart inte stavfel, not while I am alive)... För att vara säker frågade jag om det gällde allt på hemsidan, även puffar (ja, jag förklarade vad det var) och dylikt? Ja, det enda som fick ändras var direkta stavfel och kanske webb- och mailadresser. Jag bad honom om skriftliga instruktioner, så att det inte skulle bli några missförstånd. Helt enkelt, hur det skulle gå till rent (o)praktiskt - för via möten som han först föreslog kändes inte genomförbart och via mail verkade också klumpigt och svårjobbat.
Feodalskan: Svensk slav, jag hade lagt upp ett arr till [...]utb tidigare men inte publicerat den. Nu är den korrigerad med startdatum 17/8 och finns på hemsidan. Men du kan väl puffa för den på vår första sida.
Svensk slav: Avvaktar med denna tills jag har fått instruktioner från Struthåret hur jag hanterar puffar...
Svensk slav: Här är i alla fall förslag på text: Den 17 augusti startar vi en ny cirkel, som hålls måndagar och torsdagar kl. 19.00-21.30. Ledare är [cirkelledare]. Läs mer om våra [kurser] eller gör en anmälan direkt.
Feodalskan: Kör på den texten för puffen för min del. Det bör stå en rubrik också. Struthåret sa så lite byråkrati som möjligt så det måste vara okey att bara den som vill ha något utlagt kan korrläsa texten kan jag tycka.
Svensk slav: Jo, men jag behöver ha det mer specificerat, eftersom han på vårt utvecklingssamtal sade precis tvärtom; att precis allt webbmaterial ska samtliga anställda ha möjlighet att tycka till om, innan något publiceras ens på prov. Felstavningar är det enda undantaget, dessa har jag befogenhet att rätta. För min del kör jag gärna på som tidigare; d.v.s. att jag saxar information från webben, formulerar mig efter bästa förmåga och meddelar när jag har gjort det till närmaste berörd handläggare. Varje handläggare ska också kontrollera sina "egna" sidor och meddela mig när ändringar och tillägg behöver göras. I princip. Jag tycker att det har funkat bra, så jag förstår inte varför man ska krångla till det, vilket jag har meddelat Struthåret. Varför fixa något som inte är trasigt, typ. Vidare, att man måste väga snabbhet mot korrekthet. Alternativt kan jag köra som vanligt till dess att han lägger fram ett annat förslag skriftligt, eller muntligt på ett sätt som inte lätt kan missförstås. Jag lägger upp puffen och den lokala nyheten...
För att vara på den säkra sidan gick vi båda in till Struthåret för att få klarhet; "Ja-ja, så klart, nej-nej, det var inte så jag menade..." Märkligt, jag kunde ha svurit på att vi båda pratade svenska sist...
Här kommer några bra sidor:
http://www.ledarna.se/media/varsel/index.htm#
http://www.expowera.se/mentor/foretaget/personal_anstallning_uppsagning.htm
http://www.shortcut.nu/
Då insåg jag att bloggen saknar rätt mycket otrevliga händelser från BB (Before Blog). Här kommer en liten tillbakablick...
När jag gick på föräldraledighet var jag webbansvarig och utgick från att jag skulle fortsätta vara det när jag kom tillbaka. Det hade tillkommit en ny webbstruktur som skulle underlätta för alla webbredaktörer, som H2 visade mig och Musikern på en halvtimme blankt, inte så svårt helt enkelt. När jag sedan nämnde för Struthåret att jag var redo att ta tillbaka webbansvaret, såg han ogillande ut och sade; ”The Kingdom tror att vi vet vad vi håller på med.”
Svensk slav: ”Jaa...”
Struthåret: ”...och då är det viktigt att vi vet vad vi håller på med.”
På vilket sätt var detta svar på min fråga, undrar ni säkert. Han skulle ta upp det med H2, men jag sade att vi redan hade pratat. Han ville prata med henne själv, fortsatte han. Senare fick jag veta av H2 att han var orolig att jag hade tvingat på henne något beslut, att han vill att hon är webbansvarig etc. Hon bekräftade att vi var överens och att jag skulle göra ett bättre jobb. Efter mycket väntan, om och men gick han med på det med ett buttert ”ok då”. Vad uppskattad jag kände mig.
Ett tag efter det inställda marknadsföringsmötet (se april, "UR askan, i elden") kom Struthåret med följande förslag: Alla skulle få möjlighet att förhandsgranska allt som ska ut på webben. Försökte förklara att det var opraktiskt och skulle ta onödig tid från alla handläggare. Eftersom Struthåret dessutom svarar på ungefär 1 av 10 mail som jag skickar, så vore det ohållbart, men det sade jag inte. Det finns ju även en poäng i att uppdatera en hemsida snabbt och då är det möjligt att kvaliteten ibland får stryka lite på foten (men såklart inte stavfel, not while I am alive)... För att vara säker frågade jag om det gällde allt på hemsidan, även puffar (ja, jag förklarade vad det var) och dylikt? Ja, det enda som fick ändras var direkta stavfel och kanske webb- och mailadresser. Jag bad honom om skriftliga instruktioner, så att det inte skulle bli några missförstånd. Helt enkelt, hur det skulle gå till rent (o)praktiskt - för via möten som han först föreslog kändes inte genomförbart och via mail verkade också klumpigt och svårjobbat.
Feodalskan: Svensk slav, jag hade lagt upp ett arr till [...]utb tidigare men inte publicerat den. Nu är den korrigerad med startdatum 17/8 och finns på hemsidan. Men du kan väl puffa för den på vår första sida.
Svensk slav: Avvaktar med denna tills jag har fått instruktioner från Struthåret hur jag hanterar puffar...
Svensk slav: Här är i alla fall förslag på text: Den 17 augusti startar vi en ny cirkel, som hålls måndagar och torsdagar kl. 19.00-21.30. Ledare är [cirkelledare]. Läs mer om våra [kurser] eller gör en anmälan direkt.
Feodalskan: Kör på den texten för puffen för min del. Det bör stå en rubrik också. Struthåret sa så lite byråkrati som möjligt så det måste vara okey att bara den som vill ha något utlagt kan korrläsa texten kan jag tycka.
Svensk slav: Jo, men jag behöver ha det mer specificerat, eftersom han på vårt utvecklingssamtal sade precis tvärtom; att precis allt webbmaterial ska samtliga anställda ha möjlighet att tycka till om, innan något publiceras ens på prov. Felstavningar är det enda undantaget, dessa har jag befogenhet att rätta. För min del kör jag gärna på som tidigare; d.v.s. att jag saxar information från webben, formulerar mig efter bästa förmåga och meddelar när jag har gjort det till närmaste berörd handläggare. Varje handläggare ska också kontrollera sina "egna" sidor och meddela mig när ändringar och tillägg behöver göras. I princip. Jag tycker att det har funkat bra, så jag förstår inte varför man ska krångla till det, vilket jag har meddelat Struthåret. Varför fixa något som inte är trasigt, typ. Vidare, att man måste väga snabbhet mot korrekthet. Alternativt kan jag köra som vanligt till dess att han lägger fram ett annat förslag skriftligt, eller muntligt på ett sätt som inte lätt kan missförstås. Jag lägger upp puffen och den lokala nyheten...
För att vara på den säkra sidan gick vi båda in till Struthåret för att få klarhet; "Ja-ja, så klart, nej-nej, det var inte så jag menade..." Märkligt, jag kunde ha svurit på att vi båda pratade svenska sist...
Här kommer några bra sidor:
http://www.ledarna.se/media/varsel/index.htm#
http://www.expowera.se/mentor/foretaget/personal_anstallning_uppsagning.htm
http://www.shortcut.nu/
onsdag, oktober 21, 2009
Inte chef längre!
Hört från H2 under lunchen:
Struthåret gick in till Färggranna, lutade sig fram och frågade; "Har du något att göra?"
Hon svarade; "Hurså, kan jag hjälpa dig med något?"
"Nej-nej, nej-nej..." mumlade han och skyndade sig i väg. H2 sade till henne att hon inte behöver ta sådan skit längre, han är faktiskt inte hennes chef. Så nästa gång - ställ samma fråga tillbaka! Bra råd, H2. Stå på dig, Färggranna och tack för samtalet härom dagen. Det värmde.
Struthåret gick in till Färggranna, lutade sig fram och frågade; "Har du något att göra?"
Hon svarade; "Hurså, kan jag hjälpa dig med något?"
"Nej-nej, nej-nej..." mumlade han och skyndade sig i väg. H2 sade till henne att hon inte behöver ta sådan skit längre, han är faktiskt inte hennes chef. Så nästa gång - ställ samma fråga tillbaka! Bra råd, H2. Stå på dig, Färggranna och tack för samtalet härom dagen. Det värmde.
tisdag, oktober 20, 2009
Varför jag och inte han?
Ringer H2 och bokar in lunch tills i morgon. Hon berättar att hon, Musikern och Feodalskan har fått ett mail som redogör för beslutet:
DC går in som verksamhetsledare, Struthåret jobbar kvar till... wait for it, wait for it...
DECEMBER 2010!
SANTA MARIA!
KORS I TAKET!
DUNDER OCH GRANATER!
Det är ju en evighet! Han fyller alltså 67 i februari 2011, vilken gest att han går en månad innan hans riktiga pension. Alla tjänstefel förlåtes, bara så enkelt. Och jag då??? Jag är trots allt fortfarande uppsagd! Han råddes av facket att ta tillbaka uppsägningen för att undvika skadestånd, men vägrade. Han bryr sig inte om The Company! Han bryr sig inte om mig! Det här var droppen!!!
Jag ska träffa DC på måndag nästa vecka, det blir intressant.
DC går in som verksamhetsledare, Struthåret jobbar kvar till... wait for it, wait for it...
DECEMBER 2010!
SANTA MARIA!
KORS I TAKET!
DUNDER OCH GRANATER!
Det är ju en evighet! Han fyller alltså 67 i februari 2011, vilken gest att han går en månad innan hans riktiga pension. Alla tjänstefel förlåtes, bara så enkelt. Och jag då??? Jag är trots allt fortfarande uppsagd! Han råddes av facket att ta tillbaka uppsägningen för att undvika skadestånd, men vägrade. Han bryr sig inte om The Company! Han bryr sig inte om mig! Det här var droppen!!!
Jag ska träffa DC på måndag nästa vecka, det blir intressant.
lördag, oktober 17, 2009
En -------------- tiger
Ringer H2. Hon talar om att DC hade ringt henne i måndags och bett henne att inte prata om läget på den kommande konferensen, eftersom inget var klart ännu. För vems skull?! Alla på kontoret har varit lojala i evigheter och vi orkar inte hålla tyst längre! Det handlar ju inte om lösa rykten, utan om sanningen och rena fakta. Hon var så upprörd att DC blev helt paff. När hon berättade att hon har anmält sig till vårens kurser på SU, frågade DC om det var så illa alltså. Nej, värre!
På torsdag eftermiddag smet hon in en timme på kontoret, för att arbeta undan lite viktiga saker och då var Struthåret där. Det första han sade var: ”Har mitt vanrykte spridit sig?” och menade då om det hade pratats om honom på konferensen. Sedan hörde hon honom säga från lönekontoret intill; ”Jag sitter här inne, så att du inte tänker högt.”
”Det är ju för *** trakasserier”, hojtade H2:s väninnor när hon tidigare pratade av sig inför dem. Hur skulle det då vara om han jobbar kvar under sin uppsägningsperiod? Han har ju tydligt visat att han inte kan hantera situationen. Och vem skulle kunna det?
H2 tycker att man kunde ha frågat runt om någon kunde tänka sig att sluta. Om Struthåret hade gått ner till halvtid skulle det köpa lite tid (för ingen har väl missat att han fyller 66 i februari?). Många är ju nära pensionen, Stolta har varit sjukskriven en längre tid... Ja, det hade varit ett normalt scenario, men Struthåret verkar ha gett sig den på att göra sig av med 31-åringen med ett dagisbarn, villa och sjyst kompetens. Medmänskligt? The Board gjorde sitt bästa för att tala honom till rätta, se nyktert på situationen, men det var hans beslut i slutändan. Inte mycket att göra.
Denna aspekt måste han också ha missat:
Omplacering
Trots att det kanske är just din tjänst som ska dras in behöver det inte vara du som drabbas av uppsägning på grund av arbetsbrist, du kan ha rätt att bli omplacerad till en annan tjänst. Men då måste du anses ha tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till denna tjänst. Uppsägningen gäller endast om du inte anses ha tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till någon ledig tjänst.
Alltså är det inte avhängigt vilket jobb man har i dag, utan vad man anses kapabel till. Hans långtgångna plan att ge mig värdelösa uppgifter var inte så värst genomtänkt.
På torsdag eftermiddag smet hon in en timme på kontoret, för att arbeta undan lite viktiga saker och då var Struthåret där. Det första han sade var: ”Har mitt vanrykte spridit sig?” och menade då om det hade pratats om honom på konferensen. Sedan hörde hon honom säga från lönekontoret intill; ”Jag sitter här inne, så att du inte tänker högt.”
”Det är ju för *** trakasserier”, hojtade H2:s väninnor när hon tidigare pratade av sig inför dem. Hur skulle det då vara om han jobbar kvar under sin uppsägningsperiod? Han har ju tydligt visat att han inte kan hantera situationen. Och vem skulle kunna det?
H2 tycker att man kunde ha frågat runt om någon kunde tänka sig att sluta. Om Struthåret hade gått ner till halvtid skulle det köpa lite tid (för ingen har väl missat att han fyller 66 i februari?). Många är ju nära pensionen, Stolta har varit sjukskriven en längre tid... Ja, det hade varit ett normalt scenario, men Struthåret verkar ha gett sig den på att göra sig av med 31-åringen med ett dagisbarn, villa och sjyst kompetens. Medmänskligt? The Board gjorde sitt bästa för att tala honom till rätta, se nyktert på situationen, men det var hans beslut i slutändan. Inte mycket att göra.
Denna aspekt måste han också ha missat:
Omplacering
Trots att det kanske är just din tjänst som ska dras in behöver det inte vara du som drabbas av uppsägning på grund av arbetsbrist, du kan ha rätt att bli omplacerad till en annan tjänst. Men då måste du anses ha tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till denna tjänst. Uppsägningen gäller endast om du inte anses ha tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till någon ledig tjänst.
Alltså är det inte avhängigt vilket jobb man har i dag, utan vad man anses kapabel till. Hans långtgångna plan att ge mig värdelösa uppgifter var inte så värst genomtänkt.
fredag, oktober 16, 2009
Sammanfattning
?dag 1? september:
Facket ringer och frågar hur jag upplever min arbetssituation.
Torsdag 17 september:
Facket ringer igen och ber mig beskriva mina arbetsuppgifter mer detaljerat.
Fredag 18 september:
Frågar Struthåret om det blir aktuellt för mig att söka nytt jobb, vilket han bekräftar. Tacksam för att få höra sanningen, men meddelar att det sannolikt blir en facklig tvist.
Måndag 21 september:
Har skadat mitt finger under helgen, undviker därför att knappa på datorn. Omkring lunch ber Feodalskan mig att hjälpa henne med hundlistor. Visst kan jag det, säger jag. Senare ger Struthåret mig en mördande blick i korridoren och säger att Feodalskans listor ska prioriteras. Även framför inkasso och påminnelser som du bad mig att jobba med? Ja. Ok, tråkigt att få veta det först vid tre-tiden då jag måste hämta på dagis. Meddelar Feodalskan att jag omöjligen hinner med alla just i dag, inte minst med tanke på fingret. H2 menar att det tydligen var viktigare att sätta dit mig än att få listorna klara. Jag hinner med två stycken och resten blir klara följande dag...
Tisdag 22 september:
Mailar facket om mitt senaste samtal med Struthåret. Frågar om turordningsreglerna, eftersom jag troligen inte är "sist in".
Torsdag 24 september:
Facket svarar på mailet. Får höra talas om undantagsregeln: "Tyvärr är det så att arbetsgivaren har rätt enligt LAS §22 att undanta två personer från turordningslistan som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Där har den fackliga parten inget att sätta emot." Kollar upp undantagsregeln. Finner att den endast gäller för företag med högst tio anställda och inser att vi inkl visstidsanställda borde vara fler.
Fredag 25 september:
Ringer Juristen på facket, som verkar stressad och inte särskilt sugen att svara ingående på mina frågor. Tänker att jag får ge dem tid. Facket kan inte hjälpa mig med att bevisa kränkande särbehandling och missgynnande efter mammaledighet, eftersom jag inte var medlem då det hände. Anser själv att det är en aktuell situation just nu, men här får jag nog vända mig till en advokat, Mannens morbror till exempel.
Torsdag 1 oktober:
Håller ett föredrag om webbformulär under marknadsföringsmötet på Stora Stygga Avdelningen.
Uppsägning. Blir förvånad då facket inte har hört av sig och undrar om förhandlingarna verkligen har avslutats, vilket bekräftas av Struthåret. Det råder dock viss förvirring om huruvida visstidsanställda ska räknas, Struthåret ska kolla.
Fredag 2 oktober:
Den trevliga kvinnan från facket ringer mig och ogiltigförklarar uppsägningen, eftersom förhandlingarna inte var klara. Inga papper var påskrivna.
Cool från The Board och hans fru Trösta kommer på middag, som var bestämt sedan veckor tillbaka. Samtalen kretsar oundvikligen kring de senaste händelserna och jag känner mig så trött på allting och plötsligt djupt nedstämd.
Söndag 4 oktober:
Möte mellan Chairman of the Board, Cool och Struthåret där de ber sistnämnde avgå. Han går med på detta och ombeds inkomma med sin uppsägning på måndag efterföljande vecka. (detta fick jag veta senare)
Tisdag 6 oktober:
Ringer facket och får bekräftat att undantagsregeln inte gäller, eftersom visstidsanställda också räknas. Hurra!
Onsdag 7 oktober:
Den trevliga kvinnan från facket mailar mig information om att jag måste få skriftligt på att jag inte behöver arbeta just nu: "Eftersom du inte är uppsagd ännu utan ligger i underlaget för uppsägning måste du få veta av din chef hur du ska göra." Struthåret bekräftar att jag är arbetsbefriad i ett mail.
Torsdag 8 oktober:
The Board avgår efter ett enhälligt beslut.
Fredag 9 oktober:
Möte med The City Culture där jag lägger fram min idé om videoverksamhet i The City. De ska diskutera konceptet under tisdagens konferens, säger hon.
Måndag 12 oktober:
The City Culture ber mig skriva ner min projektidé och maila dem (kul!).
FD The Board skickar ut protokoll från sista mötet, samt en sammanfattning av de senaste händelserna och anledningen till deras avgång. Ett utdrag ur denna:
”The Board har länge haft synpunkter på problem i den inre arbetsmiljön, på ledarskapet och personalens arbetssituation. Vi har haft informella samtal med delar av personalen och fört samtal med Struthåret där konstruktiva förslag på hur arbetsmiljön skulle kunna förbättras har framförts. Flera av de rutiner som saknas på avdelningen lyder under arbetsmiljölagen. Vi har under året inte fått någon information av Struthåret som tyder på att en genomgripande förändringsprocess har inletts. The Board fick information i våras om att utvecklingssamtal genomförts och att en miljöenkät skulle skickas ut till de anställda innan sommaren. Denna enkät har fortfarande inte skickats ut. Vi som styrelse kan inte längre ta ansvar för en arbetsmiljö som fortfarande saknar fungerande rutiner för bl.a. utvecklingssamtal, lönesamtal, arbetsbeskrivningar, arbetsplatsmöten, kompetensutveckling och lönepolicy. Vi anser att en förändringsprocess är möjlig, men den är inte genomförbar under Struthårets ledning.”
Tisdag 13 oktober:
FD Chairman of the Board meddelar att han även lämnar grannavdelningens styrelse. Detta väcker genast ont blod, eftersom uppsägningen inte har utgått till sistnämnda, utan endast The Kingdom och vår avdelning, inkl personal.
Den trevliga kvinnan från facket mailar mig om att min uppsägning är giltig, tills att den ogiltigförklaras – detta är oavsett hur lagvidrig den månne vara. Lite märklig lag. Hon och Struthåret har inte lyckats komma överens och förhandlingarna förs nu upp på central nivå.
Onsdag 14 oktober:
Karriärvägledning med Trösta, mycket trevligt. Cool kommer hem runt nio och berättar att ett dokument med 20 sidor mailkonversation med Struthåret mailas till The District, vilket syftar till att understödja alla påståenden i tidigare sammanfattning.
Torsdag 15 oktober:
Har möte med en enhetschef på Stora Stygga Avdelningen och vi kommer utmärkt överens! Jättetrevlig tjej, helt enkelt. De vill "gärna ha mig", men saknar medel just nu. Eventuellt finns en öppning redan nu som cirkelledare.
Ringer upp DC på The District. Frågar vem som är vl just nu, får veta att det är Struthåret, men att det ganska säkert ändras på fredag-lördag. I samma sekund pågår nämligen förbundsmöte på The Kingdom om bland annat detta. Vidare berättar hon att H2 faktiskt har jobbat längre än mig, enligt de avtal hon har sett. Det visar sig dock att Struthåret har glömt (déja vu) mitt första som bekräftar att jag var projektanställd sedan februari 2005. Snacka om målsnöre. Även om Struthåret inte gjorde det med flit, så undrar jag; när blir egentligen inkompetens brottsligt?
Fredag 16 oktober:
Mail från Den trevliga kvinnan på facket. Hon berättar att de inte har nått en överenskommelse då hon anser att det inte finns anledning att inte följa ”sist in, först ut”-regeln. Bra gjort!
Stora Stygga Avdelningen ringer och bokar möte med mig på måndag om cirkelledarjobb.
The City gillar min idé och vill träffas nästa vecka för diskussion om budget m.m (kul-kul!).
Facket ringer och frågar hur jag upplever min arbetssituation.
Torsdag 17 september:
Facket ringer igen och ber mig beskriva mina arbetsuppgifter mer detaljerat.
Fredag 18 september:
Frågar Struthåret om det blir aktuellt för mig att söka nytt jobb, vilket han bekräftar. Tacksam för att få höra sanningen, men meddelar att det sannolikt blir en facklig tvist.
Måndag 21 september:
Har skadat mitt finger under helgen, undviker därför att knappa på datorn. Omkring lunch ber Feodalskan mig att hjälpa henne med hundlistor. Visst kan jag det, säger jag. Senare ger Struthåret mig en mördande blick i korridoren och säger att Feodalskans listor ska prioriteras. Även framför inkasso och påminnelser som du bad mig att jobba med? Ja. Ok, tråkigt att få veta det först vid tre-tiden då jag måste hämta på dagis. Meddelar Feodalskan att jag omöjligen hinner med alla just i dag, inte minst med tanke på fingret. H2 menar att det tydligen var viktigare att sätta dit mig än att få listorna klara. Jag hinner med två stycken och resten blir klara följande dag...
Tisdag 22 september:
Mailar facket om mitt senaste samtal med Struthåret. Frågar om turordningsreglerna, eftersom jag troligen inte är "sist in".
Torsdag 24 september:
Facket svarar på mailet. Får höra talas om undantagsregeln: "Tyvärr är det så att arbetsgivaren har rätt enligt LAS §22 att undanta två personer från turordningslistan som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Där har den fackliga parten inget att sätta emot." Kollar upp undantagsregeln. Finner att den endast gäller för företag med högst tio anställda och inser att vi inkl visstidsanställda borde vara fler.
Fredag 25 september:
Ringer Juristen på facket, som verkar stressad och inte särskilt sugen att svara ingående på mina frågor. Tänker att jag får ge dem tid. Facket kan inte hjälpa mig med att bevisa kränkande särbehandling och missgynnande efter mammaledighet, eftersom jag inte var medlem då det hände. Anser själv att det är en aktuell situation just nu, men här får jag nog vända mig till en advokat, Mannens morbror till exempel.
Torsdag 1 oktober:
Håller ett föredrag om webbformulär under marknadsföringsmötet på Stora Stygga Avdelningen.
Uppsägning. Blir förvånad då facket inte har hört av sig och undrar om förhandlingarna verkligen har avslutats, vilket bekräftas av Struthåret. Det råder dock viss förvirring om huruvida visstidsanställda ska räknas, Struthåret ska kolla.
Fredag 2 oktober:
Den trevliga kvinnan från facket ringer mig och ogiltigförklarar uppsägningen, eftersom förhandlingarna inte var klara. Inga papper var påskrivna.
Cool från The Board och hans fru Trösta kommer på middag, som var bestämt sedan veckor tillbaka. Samtalen kretsar oundvikligen kring de senaste händelserna och jag känner mig så trött på allting och plötsligt djupt nedstämd.
Söndag 4 oktober:
Möte mellan Chairman of the Board, Cool och Struthåret där de ber sistnämnde avgå. Han går med på detta och ombeds inkomma med sin uppsägning på måndag efterföljande vecka. (detta fick jag veta senare)
Tisdag 6 oktober:
Ringer facket och får bekräftat att undantagsregeln inte gäller, eftersom visstidsanställda också räknas. Hurra!
Onsdag 7 oktober:
Den trevliga kvinnan från facket mailar mig information om att jag måste få skriftligt på att jag inte behöver arbeta just nu: "Eftersom du inte är uppsagd ännu utan ligger i underlaget för uppsägning måste du få veta av din chef hur du ska göra." Struthåret bekräftar att jag är arbetsbefriad i ett mail.
Torsdag 8 oktober:
The Board avgår efter ett enhälligt beslut.
Fredag 9 oktober:
Möte med The City Culture där jag lägger fram min idé om videoverksamhet i The City. De ska diskutera konceptet under tisdagens konferens, säger hon.
Måndag 12 oktober:
The City Culture ber mig skriva ner min projektidé och maila dem (kul!).
FD The Board skickar ut protokoll från sista mötet, samt en sammanfattning av de senaste händelserna och anledningen till deras avgång. Ett utdrag ur denna:
”The Board har länge haft synpunkter på problem i den inre arbetsmiljön, på ledarskapet och personalens arbetssituation. Vi har haft informella samtal med delar av personalen och fört samtal med Struthåret där konstruktiva förslag på hur arbetsmiljön skulle kunna förbättras har framförts. Flera av de rutiner som saknas på avdelningen lyder under arbetsmiljölagen. Vi har under året inte fått någon information av Struthåret som tyder på att en genomgripande förändringsprocess har inletts. The Board fick information i våras om att utvecklingssamtal genomförts och att en miljöenkät skulle skickas ut till de anställda innan sommaren. Denna enkät har fortfarande inte skickats ut. Vi som styrelse kan inte längre ta ansvar för en arbetsmiljö som fortfarande saknar fungerande rutiner för bl.a. utvecklingssamtal, lönesamtal, arbetsbeskrivningar, arbetsplatsmöten, kompetensutveckling och lönepolicy. Vi anser att en förändringsprocess är möjlig, men den är inte genomförbar under Struthårets ledning.”
Tisdag 13 oktober:
FD Chairman of the Board meddelar att han även lämnar grannavdelningens styrelse. Detta väcker genast ont blod, eftersom uppsägningen inte har utgått till sistnämnda, utan endast The Kingdom och vår avdelning, inkl personal.
Den trevliga kvinnan från facket mailar mig om att min uppsägning är giltig, tills att den ogiltigförklaras – detta är oavsett hur lagvidrig den månne vara. Lite märklig lag. Hon och Struthåret har inte lyckats komma överens och förhandlingarna förs nu upp på central nivå.
Onsdag 14 oktober:
Karriärvägledning med Trösta, mycket trevligt. Cool kommer hem runt nio och berättar att ett dokument med 20 sidor mailkonversation med Struthåret mailas till The District, vilket syftar till att understödja alla påståenden i tidigare sammanfattning.
Torsdag 15 oktober:
Har möte med en enhetschef på Stora Stygga Avdelningen och vi kommer utmärkt överens! Jättetrevlig tjej, helt enkelt. De vill "gärna ha mig", men saknar medel just nu. Eventuellt finns en öppning redan nu som cirkelledare.
Ringer upp DC på The District. Frågar vem som är vl just nu, får veta att det är Struthåret, men att det ganska säkert ändras på fredag-lördag. I samma sekund pågår nämligen förbundsmöte på The Kingdom om bland annat detta. Vidare berättar hon att H2 faktiskt har jobbat längre än mig, enligt de avtal hon har sett. Det visar sig dock att Struthåret har glömt (déja vu) mitt första som bekräftar att jag var projektanställd sedan februari 2005. Snacka om målsnöre. Även om Struthåret inte gjorde det med flit, så undrar jag; när blir egentligen inkompetens brottsligt?
Fredag 16 oktober:
Mail från Den trevliga kvinnan på facket. Hon berättar att de inte har nått en överenskommelse då hon anser att det inte finns anledning att inte följa ”sist in, först ut”-regeln. Bra gjort!
Stora Stygga Avdelningen ringer och bokar möte med mig på måndag om cirkelledarjobb.
The City gillar min idé och vill träffas nästa vecka för diskussion om budget m.m (kul-kul!).
lördag, september 19, 2009
Uppsägning
Jag visste det! Struthåret vill säga upp mig! Det finns ingen rim och reson eller logik, utan jag är helt och hållet ett offer för hans personliga vendetta. Jag fick höra det i ett inofficiellt samtal i går. Bland de mer knasiga sakerna han sade hör:
1. H2 var inte min vikarie under min mammaledighet.
2. Vi hade aldrig samma arbetsuppgifter.
3. Jag jobbade i första hand med videoverksamheten.
Så här är det: Jag ersatte Finnen som jobbade med IT, administration och "HaTa-knapprande" m.m. Jag tog över allt och hade dessutom 75% video = 175% tjänst. Tanken var förstås att vissa uppgifter skulle fördelas ut, men detta skedde aldrig, trots konstanta påminnelser från min sida. H2 tog över dessa arbetsuppgifter, förutom video - på vilket sätt är hon då inte min vikarie? Löjeväckande! Om det är hans linje, så kommer han att förlora...
Här är mitt inlägg på en artikel på chef.se:
Under min mammaledighet togs en sektionsplan med tillhörande turordningskrets fram där jag titulerades stab och inte tillhörde någon sektion. Min vikarie som tog över mina arbetsuppgifter tillhörde både staben och sektionen för huvudkontoret. Tillbaka från mammaledigheten frågade jag min chef om varför jag inte var med i samma sektioner och fick svaret att jag inte var handläggare. I mitt anställningsavtal från januari 2007 står det dock tydligt att jag är “handläggare” och “övrig tjänsteman”. Han har valt att inte kommentera detta och sagt att sektionsplanen är antagen av facket och styrelsen och kan inte ändras hur som helst. Inte ens om den är felaktig? Är det för att jag ska vara lättare att göra sig av med?
Vidare har jag fått kämpa för att få tillbaka delar av mina gamla arbetsområden och känner mig trakasserad och förminskad av chefen. Jag har 1 000 exempel på detta. Innan mammaledigheten åtnjöt jag chefens förtroende, beröm och respekt, men i dag känner jag mig omyndigförklarad och blir behandlad som ett barn.
I går fick jag i ett inofficiellt samtal veta att jag kommer att bli uppsagd (på grund av dålig ekonomi), men att de behåller min vikarie, som alltså i stort sett har samma arbetsområden och kompetens. Hon har jobbat längre inom "koncernen", men inte på vår avdelning, som är ekonomiskt fristående. Det är uppenbart i alla fall för mig att chefen tycker att jag är besvärlig och att uppsägningen är personlig - och han har veto. Får det gå till så här egentligen?
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/experter/svar/kan-min-arbetsbeskrivning-aendras/
1. H2 var inte min vikarie under min mammaledighet.
2. Vi hade aldrig samma arbetsuppgifter.
3. Jag jobbade i första hand med videoverksamheten.
Så här är det: Jag ersatte Finnen som jobbade med IT, administration och "HaTa-knapprande" m.m. Jag tog över allt och hade dessutom 75% video = 175% tjänst. Tanken var förstås att vissa uppgifter skulle fördelas ut, men detta skedde aldrig, trots konstanta påminnelser från min sida. H2 tog över dessa arbetsuppgifter, förutom video - på vilket sätt är hon då inte min vikarie? Löjeväckande! Om det är hans linje, så kommer han att förlora...
Här är mitt inlägg på en artikel på chef.se:
Under min mammaledighet togs en sektionsplan med tillhörande turordningskrets fram där jag titulerades stab och inte tillhörde någon sektion. Min vikarie som tog över mina arbetsuppgifter tillhörde både staben och sektionen för huvudkontoret. Tillbaka från mammaledigheten frågade jag min chef om varför jag inte var med i samma sektioner och fick svaret att jag inte var handläggare. I mitt anställningsavtal från januari 2007 står det dock tydligt att jag är “handläggare” och “övrig tjänsteman”. Han har valt att inte kommentera detta och sagt att sektionsplanen är antagen av facket och styrelsen och kan inte ändras hur som helst. Inte ens om den är felaktig? Är det för att jag ska vara lättare att göra sig av med?
Vidare har jag fått kämpa för att få tillbaka delar av mina gamla arbetsområden och känner mig trakasserad och förminskad av chefen. Jag har 1 000 exempel på detta. Innan mammaledigheten åtnjöt jag chefens förtroende, beröm och respekt, men i dag känner jag mig omyndigförklarad och blir behandlad som ett barn.
I går fick jag i ett inofficiellt samtal veta att jag kommer att bli uppsagd (på grund av dålig ekonomi), men att de behåller min vikarie, som alltså i stort sett har samma arbetsområden och kompetens. Hon har jobbat längre inom "koncernen", men inte på vår avdelning, som är ekonomiskt fristående. Det är uppenbart i alla fall för mig att chefen tycker att jag är besvärlig och att uppsägningen är personlig - och han har veto. Får det gå till så här egentligen?
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/experter/svar/kan-min-arbetsbeskrivning-aendras/
fredag, september 18, 2009
Blir du lönsam, lilla vän?
Nu har jag pratat med Den trevliga kvinnan på facket igen. Hon ville gå igenom lite mina arbetsuppgifter lite noggrannare, men det är inte så lätt när man knappt vet vilka det är. Samtalet började kännas alltmer obekvämt och jag insåg att hon inte fick de svaren hon ville ha. Först fick hon inte ihop det till en heltid, men då hade hon också utelämnat en del områden, såsom MF- och IT-ansvaret. Om jag inte har en heltid, hur kan jag då ha övertid, resonerade jag för mig själv...
Till slut kom hon fram till det var endast musikhandläggningen och videoverksamheten som genererade pengar, som tydligen var viktigt att etablera ur förhandlingssynpunkt. Tycker inte att man kan vara så kategorisk och anser att marknadsföringen är pengabringande och en form av uppsökande verksamhet, men facket har väl sina kriterier.
Efter samtalet kom jag på fler arbetsuppgifter och skickade ett förvirrat mail till Den trevliga kvinnan:
Jag har alltid varit dum nog att tro att eftersom jag har en administrativ tjänst, "stab", utöver mina andra uppgifter, så är "jag" (eller i varje fall sysslorna, som ju måste utföras och som jag är en av få som är komptetent att klara av) oumbärlig... Men det är klart, ingen verksamhet, inget behov av administration - men verksamhet har vi ju.
Tjusigt formulerat, not. Bla, bla, bla. :)
Undrar hur mycket stöd man kan räkna med från facket? Det verkar nästan som om de har gett upp redan, trots att jag inte ens är varslad ännu (om hon inte vet något som jag inte vet). Så hemskt är faktiskt inte mitt case. Hon verkar i alla fall bry sig, det är det viktigaste.
Till slut kom hon fram till det var endast musikhandläggningen och videoverksamheten som genererade pengar, som tydligen var viktigt att etablera ur förhandlingssynpunkt. Tycker inte att man kan vara så kategorisk och anser att marknadsföringen är pengabringande och en form av uppsökande verksamhet, men facket har väl sina kriterier.
Efter samtalet kom jag på fler arbetsuppgifter och skickade ett förvirrat mail till Den trevliga kvinnan:
Jag har alltid varit dum nog att tro att eftersom jag har en administrativ tjänst, "stab", utöver mina andra uppgifter, så är "jag" (eller i varje fall sysslorna, som ju måste utföras och som jag är en av få som är komptetent att klara av) oumbärlig... Men det är klart, ingen verksamhet, inget behov av administration - men verksamhet har vi ju.
Tjusigt formulerat, not. Bla, bla, bla. :)
Undrar hur mycket stöd man kan räkna med från facket? Det verkar nästan som om de har gett upp redan, trots att jag inte ens är varslad ännu (om hon inte vet något som jag inte vet). Så hemskt är faktiskt inte mitt case. Hon verkar i alla fall bry sig, det är det viktigaste.
måndag, september 14, 2009
Placerad i ett fack
I dag ringde facket. Mitt hjärta hoppade över ett slag, men det visade sig att Struthåret bara hade varslat facket rent allmänt om kommande uppsägningar, alltså inte särskilt nämnt mig.
Den trevliga kvinnan bad mig berätta om min arbetssituation och arbetsplatsen i stort. Jag visste inte vad hon ville veta, men jag började berätta om min mammaledighet, före, under och efter, min vikarie (H2), avsaknad av arbetsfördelning, till och med min nära-utbrändhet hösten 2006.
Hon frågade hur länge jag var borta på mammaledighet, jag svarade oktober 2007-september 2008 på heltid och att jag därefter arbetade en till två dagar i veckan fram till december 2008. När hon sade att det var en kort ”ledighet” var jag tvungen att berätta att Struthåret hade ringt mig redan efter ett halvår och frågat om jag kom tillbaka före sommaren. ”Hade du ens slutat amma då?”, frågade hon och nej, det hade jag ju inte. Jag behöver kanske inte nämna att hon tyckte att det lät rätt illa alltihop.
Vi får se vad detta kan leda till.
Den trevliga kvinnan bad mig berätta om min arbetssituation och arbetsplatsen i stort. Jag visste inte vad hon ville veta, men jag började berätta om min mammaledighet, före, under och efter, min vikarie (H2), avsaknad av arbetsfördelning, till och med min nära-utbrändhet hösten 2006.
Hon frågade hur länge jag var borta på mammaledighet, jag svarade oktober 2007-september 2008 på heltid och att jag därefter arbetade en till två dagar i veckan fram till december 2008. När hon sade att det var en kort ”ledighet” var jag tvungen att berätta att Struthåret hade ringt mig redan efter ett halvår och frågat om jag kom tillbaka före sommaren. ”Hade du ens slutat amma då?”, frågade hon och nej, det hade jag ju inte. Jag behöver kanske inte nämna att hon tyckte att det lät rätt illa alltihop.
Vi får se vad detta kan leda till.
måndag, augusti 24, 2009
Fara å färde!
Nu är det dags; folk ska börja sparkas. De stora orden alla har väntat på lades fram på dagens infomöte. Struthåret verkade vara mest fokuserad på att få veta vilka anställda som är fackligt anslutna, för han upprepade det minst fem gånger. Då kändes det rätt fett att ha gått med - i sista sekunden. Struthåret verkar ha stor respekt för facket.
Det är med skräckblandad förtjusning jag följer den framtida utvecklingen. It has begun!
I kväll ska jag och H2 i alla fall kolla in filmen som The Project har gjort. Dessförinnan värmer vi nog upp på någon charmig krog. Återkommer om vi kommer fram till något spännande.
Det är med skräckblandad förtjusning jag följer den framtida utvecklingen. It has begun!
I kväll ska jag och H2 i alla fall kolla in filmen som The Project har gjort. Dessförinnan värmer vi nog upp på någon charmig krog. Återkommer om vi kommer fram till något spännande.
fredag, augusti 21, 2009
Det är som en film...
Tillbaka på jobbet igen, sedan tre veckor. Det känns helt ok faktiskt, eftersom jag har bestämt mig för att sluta… Kollegorna upplever jag nu mer som arketyper i en dröm. Jag tänker ”så typiskt honom”, men orkar inte bry mig. Kanske var det nyckeln från start; att skita i allt?
I går var jag och Musikern på The City och träffade två käcka tjejer som jobbar med The City Day. De frågade hur vi hade delat upp videoarbetet mellan oss och jag svarade artigt att ”Musikern gör reporterjobb, speakers och musik och jag gör grafik, filmning och redigering.” Då sade en av tjejerna, utan att vara avsiktligt elak, ”du gör allt, med andra ord”. Jag stammade lite generat och då sade hon ”nej, det lät ju så på din beskrivning”. Jag fann mig och nickade okynnigt mot Musikern och sade ”där hör du.” Han verkade inte alls road, men jag försökte faktiskt inte göra mig till. Inte heller verkade han gilla att jag spontant titulerades ”projektledare”.
Så här i efterhand måste jag skratta en aning åt det hela - och kanske gotta mig lite. Jag får ju annars mycket sällan äran.
Över till Struthåret, som är en stor gåta som vanligt. Jag har ansvaret för inköp av kontorsmaterial, varpå jag bad om en ungefärlig budget. Detta skulle ju inte innebära någon skillnad i praktiken, men skulle se bättre ut i CV:t, krasst uttryckt:
Svensk slav: Vilken är den avsatta budgeten för kontorsmaterial, samt eventuellt inköp av nya kontorsmaskiner? Bra att veta, så att jag kan hålla mig inom den.
Svensk slav: Finns det någon avsatt budget, så vore det bra om jag fick ta del av den...
Sruthåret: Inköp av nya kontorsmaskiner finns inte just nu och budget för kontorsmtrl får du rådgöra med mig om löpande. Vi har dåligt med pengar, hälsar Struthåret.
SUCK! Det är "så typiskt honom"…
Märkligt nog kommer jag och Feodalskan bättre överens, men jag håller henne fortfarande kort. Drottningfasonerna går nog aldrig ur henne riktigt. Både hon och jag är tillgångar, men det krävs en chef som vet hur man hanterar två starka kvinnor på samma plats, annars kraschar det garanterat - särskilt när alfahonan är van vid att alltid få som hon vill.
I går var jag och Musikern på The City och träffade två käcka tjejer som jobbar med The City Day. De frågade hur vi hade delat upp videoarbetet mellan oss och jag svarade artigt att ”Musikern gör reporterjobb, speakers och musik och jag gör grafik, filmning och redigering.” Då sade en av tjejerna, utan att vara avsiktligt elak, ”du gör allt, med andra ord”. Jag stammade lite generat och då sade hon ”nej, det lät ju så på din beskrivning”. Jag fann mig och nickade okynnigt mot Musikern och sade ”där hör du.” Han verkade inte alls road, men jag försökte faktiskt inte göra mig till. Inte heller verkade han gilla att jag spontant titulerades ”projektledare”.
Så här i efterhand måste jag skratta en aning åt det hela - och kanske gotta mig lite. Jag får ju annars mycket sällan äran.
Över till Struthåret, som är en stor gåta som vanligt. Jag har ansvaret för inköp av kontorsmaterial, varpå jag bad om en ungefärlig budget. Detta skulle ju inte innebära någon skillnad i praktiken, men skulle se bättre ut i CV:t, krasst uttryckt:
Svensk slav: Vilken är den avsatta budgeten för kontorsmaterial, samt eventuellt inköp av nya kontorsmaskiner? Bra att veta, så att jag kan hålla mig inom den.
Svensk slav: Finns det någon avsatt budget, så vore det bra om jag fick ta del av den...
Sruthåret: Inköp av nya kontorsmaskiner finns inte just nu och budget för kontorsmtrl får du rådgöra med mig om löpande. Vi har dåligt med pengar, hälsar Struthåret.
SUCK! Det är "så typiskt honom"…
Märkligt nog kommer jag och Feodalskan bättre överens, men jag håller henne fortfarande kort. Drottningfasonerna går nog aldrig ur henne riktigt. Både hon och jag är tillgångar, men det krävs en chef som vet hur man hanterar två starka kvinnor på samma plats, annars kraschar det garanterat - särskilt när alfahonan är van vid att alltid få som hon vill.
måndag, maj 25, 2009
Lobbning
Måndag igen, långhelgen är över. Jag skulle verkligen behöva semester så att jag hinner med mitt liv hemma. Har liksom inte tid att sitta på jobbet och lata mig… Det var länge sedan jag skrev och det beror nog på att behovet av att skriva av sig inte är lika starkt längre. Inte sedan jag tog beslutet att säga upp mig.
…MEN, jag vill förstås ha ett nytt jobb innan dess. Därav har jag bokat in en långlunch med AB, som är ansvarig för sektionen musik och kultur på Stora Stygga Avdelningen.
Så här presenterade jag mig själv i ett mail:
Hej, AB!
M1 tipsade mig om att kontakta dig i egenskap av enhetschef för musik och fria cirklar. Jag har tidigare nämnt för henne att jag gärna skulle jobba på Stora Stygga Avdelningen och nu undersöker jag möjligheten.
I dag jobbar jag på [mitt nuvarande företag] med handläggning av musik och video, HaTa, webb, marknadsföring och viss verksamhetsutveckling (ex. framtagning av dokument och nya rutiner). Dock känner jag, efter sex år, att det inte finns några större utvecklingsmöjligheter för mig och är därför på jakt efter ett nytt, både mer givande och krävande uppdrag. Jag har god kontakt med flera hos er och jag har fått mycket gehör för mitt arbete på sistone.
Ett av mina mål är att kunna vidareutveckla videoverksamheten och profilera The Company inom video. För att lyckas med detta är det mer eller mindre en förutsättning att jag jobbar genom er, då ni bland annat har mycket bättre marknadsföringskanaler. Jag skulle kunna fortsätta jobba utåtriktat med uppdrag (ex. från kommuner, skolor, polisen), men framför allt ge våra repande grupper en möjlighet att få hjälp med musikvideos och att filma spelningar. IT-koordination, utveckling av nya pedagogiska (digitala) möjligheter och internutbildning (pdf, outlook, Adobe-program) intresserar mig också. I och med att jag delvis jobbar med dessa frågor i nuläget vet jag att det finns en efterfrågan på denna typ av tjänster, såväl externt som internt.
Om ni inte har behov av mitt specifika kompetensområde just nu kan jag till en början tänka mig en annan typ av tjänst, så länge jag vet att det finns utvecklingsmöjligheter i det långa loppet. Tanken är att min lön i praktiken ska vara självfinansierad efter en kortare uppstartstid.
Redan nu vill jag passa på att nämna att jag har 6 års medieutbildning i ryggen. Mer information finns i mitt CV som jag gärna skickar om det blir läge för det.
Här är min showreel (med videoklipp från tidigare uppdrag):
[...]
Vi får se vad detta kan leda till. Under tiden arbetar jag vidare med att förbereda min workshop i PDF-makeri och lobba för Outlook-kurser. Tjillevippen!
…MEN, jag vill förstås ha ett nytt jobb innan dess. Därav har jag bokat in en långlunch med AB, som är ansvarig för sektionen musik och kultur på Stora Stygga Avdelningen.
Så här presenterade jag mig själv i ett mail:
Hej, AB!
M1 tipsade mig om att kontakta dig i egenskap av enhetschef för musik och fria cirklar. Jag har tidigare nämnt för henne att jag gärna skulle jobba på Stora Stygga Avdelningen och nu undersöker jag möjligheten.
I dag jobbar jag på [mitt nuvarande företag] med handläggning av musik och video, HaTa, webb, marknadsföring och viss verksamhetsutveckling (ex. framtagning av dokument och nya rutiner). Dock känner jag, efter sex år, att det inte finns några större utvecklingsmöjligheter för mig och är därför på jakt efter ett nytt, både mer givande och krävande uppdrag. Jag har god kontakt med flera hos er och jag har fått mycket gehör för mitt arbete på sistone.
Ett av mina mål är att kunna vidareutveckla videoverksamheten och profilera The Company inom video. För att lyckas med detta är det mer eller mindre en förutsättning att jag jobbar genom er, då ni bland annat har mycket bättre marknadsföringskanaler. Jag skulle kunna fortsätta jobba utåtriktat med uppdrag (ex. från kommuner, skolor, polisen), men framför allt ge våra repande grupper en möjlighet att få hjälp med musikvideos och att filma spelningar. IT-koordination, utveckling av nya pedagogiska (digitala) möjligheter och internutbildning (pdf, outlook, Adobe-program) intresserar mig också. I och med att jag delvis jobbar med dessa frågor i nuläget vet jag att det finns en efterfrågan på denna typ av tjänster, såväl externt som internt.
Om ni inte har behov av mitt specifika kompetensområde just nu kan jag till en början tänka mig en annan typ av tjänst, så länge jag vet att det finns utvecklingsmöjligheter i det långa loppet. Tanken är att min lön i praktiken ska vara självfinansierad efter en kortare uppstartstid.
Redan nu vill jag passa på att nämna att jag har 6 års medieutbildning i ryggen. Mer information finns i mitt CV som jag gärna skickar om det blir läge för det.
Här är min showreel (med videoklipp från tidigare uppdrag):
[...]
Vi får se vad detta kan leda till. Under tiden arbetar jag vidare med att förbereda min workshop i PDF-makeri och lobba för Outlook-kurser. Tjillevippen!
måndag, maj 11, 2009
Min arbetsbeskrivning
I ett mail till Struthåret lyckades jag formulera mig rätt väl (apropå att Musikern inte ger mig tillräckligt underlag för att kunna utföra mitt jobb):
Svensk slav: Det har tillkommit två nya medlemmar i bandet, men när Musikern får info om det vb:ar han det direkt till mig. Han ber inte cirkelledaren att skicka in den gamla vrappen, så att de nya medlemmarna blir räknebara. Eftersom han aldrig handlägger i praktiken verkar han inte känna till reglerna.
Av denna och tusen andra anledningar borde vi ta ett snack om hur verksamheten ska skötas - vad du förväntar dig av honom, respektive mig. Det kan inte fungera så att min arbetsbeskrivning är att göra det Musikern glömmer, alternativt ignorerar.
Jag vet inte hur många gånger jag har bett Struthåret om ett möte, för att reda ut allting. I stället har han, som vanligt, låtit det rinna ut i sanden - men problemen försvinner inte av sig själva, tvärtom! Och gissa vem som får lida? Jag hatar att tvingas tjata! Struthåret har skapat ett monster i mig genom att konsekvent strunta i min arbetssituation.
Har tröstat mig själv med att bläddra igenom gamla arbetsintyg:
"Svensk slav är punktlig, organiserad och utför sitt arbete snabbt och effektivt. Hon har en otrolig förmåga att snabbt sätta sig in i nya komplexa arbetsuppgifter. Socialt är Svensk slav en mycket uppskattad person, både på [mitt gamla företag] och ute hos kund."
"Under arbetet visade Svensk slav snabbt förmågan att sätta sig in i uppgiften, strukturera och genomföra uppdraget. Särskilt uppskattar jag hennes förmåga till att självständigt genomföra projektet."
"Svensk slav har genom sin positiva personlighet varit en stor tillgång för vår kundtjänst. Svensk slav har alltid varit lojal, pålitlig och punktlig. Hon har vidare varit lätt att samarbeta med, både för chefer och arbetskamrater."
Kom ihåg, det är den personen jag är...!
Svensk slav: Det har tillkommit två nya medlemmar i bandet, men när Musikern får info om det vb:ar han det direkt till mig. Han ber inte cirkelledaren att skicka in den gamla vrappen, så att de nya medlemmarna blir räknebara. Eftersom han aldrig handlägger i praktiken verkar han inte känna till reglerna.
Av denna och tusen andra anledningar borde vi ta ett snack om hur verksamheten ska skötas - vad du förväntar dig av honom, respektive mig. Det kan inte fungera så att min arbetsbeskrivning är att göra det Musikern glömmer, alternativt ignorerar.
Jag vet inte hur många gånger jag har bett Struthåret om ett möte, för att reda ut allting. I stället har han, som vanligt, låtit det rinna ut i sanden - men problemen försvinner inte av sig själva, tvärtom! Och gissa vem som får lida? Jag hatar att tvingas tjata! Struthåret har skapat ett monster i mig genom att konsekvent strunta i min arbetssituation.
Har tröstat mig själv med att bläddra igenom gamla arbetsintyg:
"Svensk slav är punktlig, organiserad och utför sitt arbete snabbt och effektivt. Hon har en otrolig förmåga att snabbt sätta sig in i nya komplexa arbetsuppgifter. Socialt är Svensk slav en mycket uppskattad person, både på [mitt gamla företag] och ute hos kund."
"Under arbetet visade Svensk slav snabbt förmågan att sätta sig in i uppgiften, strukturera och genomföra uppdraget. Särskilt uppskattar jag hennes förmåga till att självständigt genomföra projektet."
"Svensk slav har genom sin positiva personlighet varit en stor tillgång för vår kundtjänst. Svensk slav har alltid varit lojal, pålitlig och punktlig. Hon har vidare varit lätt att samarbeta med, både för chefer och arbetskamrater."
Kom ihåg, det är den personen jag är...!
onsdag, april 29, 2009
Sinnessjuk
Nu har jag bokat in en sittning med en tjej på Stora Stygga Avdelningen. Hon mailade mig den 14 april med en förfrågan om en privat genomgång av tjänsten för att kunna avgöra om det var något som passade dem. Struthåret är ju vanligtvis inte så positivt inställd till samarbete och särskilt inte med Stora Stygga Avdelningen, så jag mailade honom om det. Två veckor senare mailade hon igen, men jag hade fortfarande inte fått något svar från Struthåret. Ok då, sade vilden och rebellen i mig (ironi), så nu ska vi ses i mitten av maj.
H2 var nyss tvungen att prata av sig lite efter ett okontrollerat (obevittnat) gråtanfall, som ett resultat av ett jobbsamtal med Struthåret. Hon hade undrat vad hon har för befogenheter i arbetet med föreningarna i huset. Särskilt ville hon veta hur hon skulle ställa sig till en förfrågan från en ny förening, som ville ha hjälp med en film - mitt område, alltså. Hon ville ha med mig på mötet, så att jag kunde hjälpa till att avgöra hur genomtänkt det var. Det tyckte inte han, för då skulle det ge en signal om att det var en stor grej för oss. Å andra sidan har han redan sökt 10 000:- från distriktet, vilket verkar tyder på att han tar det på stort allvar.
Hans ursäkter för att slippa ha med mig på möten av beslutskaraktär börjar bli väldigt genomskinliga och tjatiga. H2 tycker att han beter sig helt sinnessjukt och att det var främst insikten om att hon inte kunde arbeta kvar på ett sådant dårhus, som gjorde att det brast för henne. Jag var lugn, för den insikten kom jag till för ett tag sedan. Välkommen till klubben! :)
H2 var nyss tvungen att prata av sig lite efter ett okontrollerat (obevittnat) gråtanfall, som ett resultat av ett jobbsamtal med Struthåret. Hon hade undrat vad hon har för befogenheter i arbetet med föreningarna i huset. Särskilt ville hon veta hur hon skulle ställa sig till en förfrågan från en ny förening, som ville ha hjälp med en film - mitt område, alltså. Hon ville ha med mig på mötet, så att jag kunde hjälpa till att avgöra hur genomtänkt det var. Det tyckte inte han, för då skulle det ge en signal om att det var en stor grej för oss. Å andra sidan har han redan sökt 10 000:- från distriktet, vilket verkar tyder på att han tar det på stort allvar.
Hans ursäkter för att slippa ha med mig på möten av beslutskaraktär börjar bli väldigt genomskinliga och tjatiga. H2 tycker att han beter sig helt sinnessjukt och att det var främst insikten om att hon inte kunde arbeta kvar på ett sådant dårhus, som gjorde att det brast för henne. Jag var lugn, för den insikten kom jag till för ett tag sedan. Välkommen till klubben! :)
tisdag, april 28, 2009
Lättad
Nu är det en vecka sedan mitt senaste inlägg och det har egentligen inte hänt så mycket. Förutom på tisdagen (21 april) förstås.
Till slut hade jag alltså ett utvecklingssamtal (eller vad det nu var) med Struthåret. Eftersom jag inte rikigt visste vad det gällde - avsked, löneförhöjning (HAHA!), samtalet med The Board - var jag inte så väl förberedd och det meddelade jag honom innan vi satte oss ner. Han svarade med gott mod: "Nej men, det är inte jag heller. Vi ska ju bara prata lite om situationen här."
Då så, det kändes ju genast bättre att veta att han inte hade tänkt igenom det han skulle säga. Jättebra.
För att det inte skulle bli alltför pinsamt skrev jag snabbt ut lite underlag för båda projektidéerna, offerten för kopiatorn, förslag på upplägg för RE:PDF workshop - det vill säga en massa obesvarade mail... Det visade sig vara en sund taktik; en som hjälpte mig att samla styrka. Struthåret verkade ge det en ärlig chans och tog sig tid att läsa igenom allt - vilket förvisso pekar på att han inte hade läst mailen - och kom med en del konkreta och användbara förslag.
Lite oroväckande var det dock när han tog upp "ett projekt som handlade om brottslighet här i kommunen" och letade fram kontaktuppgifter som kanske även kunde vara bra i ett av de nya projekten. Påpekade lite fint att det var ju de fem polisfilmerna som jag jobbade med från december 2006 fram till allra sista veckan innan föräldraledigheten i oktober 2007. "Jaså, du kanske var inkopplad i det, ja..."
Jovars, litegrann så där. Jobbade bara med manusskrivning, inspelningskontakter, filmning, redigering... (NOLL KOLL!)
...men med utgångspunkt från vad jag är van vid, så var det ändå ett bra möte.
Sedan kom vi fram till arbetsfördelningen. Förslaget kanske såg ok ut på papper, men jag har dessvärre tillräckligt lång erfarenhet av just de uppgifterna och just de människorna för att veta att det inte skulle fungera. Det innebar dessutom att jag snarare tog några steg bakåt på karriärstegen.
Så moget och så sakligt jag kunde försökte jag sälja in att jag skulle, liksom H2, kunna ta över några av Feodalskans ansvarsområden och på sätt avlasta henne. Då kan alla administrera sin egen verksamhet från början till slut, i stället för löpande-band-principen. "Men hon behöver ju hjälp", menade Struthåret. Ja, det behöver hon sannerligen. Vidare sade han att hon är duktig på att få in verksamhet och att han inte vill slösa bort hennes kompetens på administration... men min drar han sig inte för att skänka till skonsam rakning av råttor. (Tack, Øverli!)
Det "roligaste" var att blotta tanken på att "alla skulle sköta sin egen HaTa" var helt absurd i hans ögon. Så fungerar det på många avdelningar i landet, fortsatte jag, vilket har visat sig fungera bättre för dem. Norrut har de helt övergett konceptet "HaTa-knapprare" och kör i stället med "superanvändare" som kan hjälpa till med lite svårare grejer. Struthåret sade att han minsann känner till hur det fungerar hos andra (och att jag med andra ord hittar på?), han kan sitt The Company. Jag svarade coolt att jag bara återger vad representanter på de andra avdelningarna i fråga har sagt till mig. Han var på väg att brusa upp flera gånger, men mitt lugn förbjöd honom det.
Till slut yttrade jag de ödesmättade orden, som så länge har ringt i mina öron, mitt mantra:
"Jag vill inte vara Feodalskans assistent."
Tyst.
"Vill du inte?"
"Nej, det vill jag inte och jag tänker inte säga upp mig på stående fot, men nu vet jag åtminstone vartåt det barkar. Jag respekterar ditt beslut och bakomliggande anledningar, men detta är inte vad jag ser i min framtid."
Tyst igen.
Det verkade som om det var helt oväntat. Nu vet han åtminstone och har en rimlig chans att komma med ett bättre erbjudande innan jag valsar vidare. Jag gillar ju The Company, men just nu gillar inte The Company mig.
Som jag ser det så prioriterade Struthåret H2, trots att hon anställdes senare. Hon fick ha utvecklingssamtalet mycket tidigare och hennes önskemål togs på allvar. Förlåt H2, om du någonsin läser detta, men just nu känns det så. Du är oerhört kompetent och förtjänade mer ansvar och bättre uppgifter, men det gjorde jag också. Peace.
Kort och gott, mötet var mycket lyckat och jag lämnade det lätt som en fjäder. Jag är så stolt över mig själv och hur smidigt och elegant jag skötte samtalet. Jag har vunnit! In your face, biatch!
Till slut hade jag alltså ett utvecklingssamtal (eller vad det nu var) med Struthåret. Eftersom jag inte rikigt visste vad det gällde - avsked, löneförhöjning (HAHA!), samtalet med The Board - var jag inte så väl förberedd och det meddelade jag honom innan vi satte oss ner. Han svarade med gott mod: "Nej men, det är inte jag heller. Vi ska ju bara prata lite om situationen här."
Då så, det kändes ju genast bättre att veta att han inte hade tänkt igenom det han skulle säga. Jättebra.
För att det inte skulle bli alltför pinsamt skrev jag snabbt ut lite underlag för båda projektidéerna, offerten för kopiatorn, förslag på upplägg för RE:PDF workshop - det vill säga en massa obesvarade mail... Det visade sig vara en sund taktik; en som hjälpte mig att samla styrka. Struthåret verkade ge det en ärlig chans och tog sig tid att läsa igenom allt - vilket förvisso pekar på att han inte hade läst mailen - och kom med en del konkreta och användbara förslag.
Lite oroväckande var det dock när han tog upp "ett projekt som handlade om brottslighet här i kommunen" och letade fram kontaktuppgifter som kanske även kunde vara bra i ett av de nya projekten. Påpekade lite fint att det var ju de fem polisfilmerna som jag jobbade med från december 2006 fram till allra sista veckan innan föräldraledigheten i oktober 2007. "Jaså, du kanske var inkopplad i det, ja..."
Jovars, litegrann så där. Jobbade bara med manusskrivning, inspelningskontakter, filmning, redigering... (NOLL KOLL!)
...men med utgångspunkt från vad jag är van vid, så var det ändå ett bra möte.
Sedan kom vi fram till arbetsfördelningen. Förslaget kanske såg ok ut på papper, men jag har dessvärre tillräckligt lång erfarenhet av just de uppgifterna och just de människorna för att veta att det inte skulle fungera. Det innebar dessutom att jag snarare tog några steg bakåt på karriärstegen.
Så moget och så sakligt jag kunde försökte jag sälja in att jag skulle, liksom H2, kunna ta över några av Feodalskans ansvarsområden och på sätt avlasta henne. Då kan alla administrera sin egen verksamhet från början till slut, i stället för löpande-band-principen. "Men hon behöver ju hjälp", menade Struthåret. Ja, det behöver hon sannerligen. Vidare sade han att hon är duktig på att få in verksamhet och att han inte vill slösa bort hennes kompetens på administration... men min drar han sig inte för att skänka till skonsam rakning av råttor. (Tack, Øverli!)
Det "roligaste" var att blotta tanken på att "alla skulle sköta sin egen HaTa" var helt absurd i hans ögon. Så fungerar det på många avdelningar i landet, fortsatte jag, vilket har visat sig fungera bättre för dem. Norrut har de helt övergett konceptet "HaTa-knapprare" och kör i stället med "superanvändare" som kan hjälpa till med lite svårare grejer. Struthåret sade att han minsann känner till hur det fungerar hos andra (och att jag med andra ord hittar på?), han kan sitt The Company. Jag svarade coolt att jag bara återger vad representanter på de andra avdelningarna i fråga har sagt till mig. Han var på väg att brusa upp flera gånger, men mitt lugn förbjöd honom det.
Till slut yttrade jag de ödesmättade orden, som så länge har ringt i mina öron, mitt mantra:
"Jag vill inte vara Feodalskans assistent."
Tyst.
"Vill du inte?"
"Nej, det vill jag inte och jag tänker inte säga upp mig på stående fot, men nu vet jag åtminstone vartåt det barkar. Jag respekterar ditt beslut och bakomliggande anledningar, men detta är inte vad jag ser i min framtid."
Tyst igen.
Det verkade som om det var helt oväntat. Nu vet han åtminstone och har en rimlig chans att komma med ett bättre erbjudande innan jag valsar vidare. Jag gillar ju The Company, men just nu gillar inte The Company mig.
Som jag ser det så prioriterade Struthåret H2, trots att hon anställdes senare. Hon fick ha utvecklingssamtalet mycket tidigare och hennes önskemål togs på allvar. Förlåt H2, om du någonsin läser detta, men just nu känns det så. Du är oerhört kompetent och förtjänade mer ansvar och bättre uppgifter, men det gjorde jag också. Peace.
Kort och gott, mötet var mycket lyckat och jag lämnade det lätt som en fjäder. Jag är så stolt över mig själv och hur smidigt och elegant jag skötte samtalet. Jag har vunnit! In your face, biatch!
tisdag, april 21, 2009
Vad är väl en bal på slottet?
På morgonen pratade jag och Neutrala i säkert en timme. Eftersom Struthåret nu känner till att H2 och jag har pratat med The Board, berättade jag det för henne också; att Struthåret kanske straffar mig genom att hindra mig från att gå på balen (marknadsföringsmötet), att jag sakta, men säkert, börjar ta åt mig på riktigt. Ett av de största skälen till att jag började skriva här var för att påminna mig själv om att jag är omringad av idioter, men det blir svårare och svårare att inte vända kritiken mot sig själv - ännu mer än jag redan gör.
måndag, april 20, 2009
UR askan, i elden...
I dag var jag på UR på seminarium om Folkbildningskanalen, potentiell användning av TV- och radioprogram i vår verksamhet, samarbetsmöjligheter m.m. Vi fick träffa två producenter, som pratade om sina tidigare och kommande satsningar, både givande och nyttigt. En representant från Stora Stygga Avdelningen (MFansvarig) var där, ytterligare ett bra tillfälle att nätverka lite.
Vid lunch fick jag ett sms:
H2 (12.12): Struthåret går på mötet i morgon i stället för oss. Hoppas allt är bra med dig. H2
Svensk slav (13.11): Ok, lite hastigt påkommet. Hälsa att han bör ha med sig exempel på tidigare mf. Får jag fråga varför?
Vi hördes vid efter seminariet, då hon rinde mig. Hon var lindrigt sagt upprörd över att Struthåret inte kan ta till vara på folks kompetens (vad sägs om sex års medieutbildning?). "Åk då, om du nu är så duktig på marknadsföring - och gör bort dig!", menade hon.
H2, Struthåret, Musikern och Neutrala hade alltså haft ett snabbt, improviserat möte på morgonen där frågan togs upp. Struthåret hade skrivit ut agendan och gett till de närvarande och frågat vem som skulle gå. Han uttryckte även irritation över att jag "tydligen hade gått och bokat in mig." Det var en rätt förvrängd synvinkel. H2 och jag hade blivit personligt inbjudna till ett diskussionsmöte, som jag hade tackat "ja" till och det i god tid (fredagen den 13 mars, duh-duh-duh-duh-duh-duh-duh-duh...). Struthåret var också tidigt informerad.
Musikern svarade som han förväntades svara på den ledande frågan; att Struthåret väl borde gå.
H2 protesterade argt med tystnad. Struthåret visste mycket väl hennes åsikter i ämnet och hon tänkte inte tjata. Innan p-mötet hade han åter igen tydliggjort att han hellre såg att bara H2 åkte - eftersom det är jag som är mest kunnig och både jobbar och är utbildad i området - men till slut åkte han tydligen själv så att jag inte skulle skämma ut honom... Förstår bara inte vad han har fått det ifrån. Jag aktar mig väldigt noga för att uttala mig om sådant jag inte begriper och är rätt lågmäld i dylika sammanhang. Den senare tiden har min kompetens och närvaro varit eftertraktad, så det gör väl mig till en helt ok ambassadör för avdelningen? MFansvarig blev uppriktigt besviken när jag meddelade att jag inte kunde närvara på mötet i morgon. Hon sade det säkert fyra gånger.
Orkar inte vara upprörd, orkar inte vara inte upprörd...
Vid lunch fick jag ett sms:
H2 (12.12): Struthåret går på mötet i morgon i stället för oss. Hoppas allt är bra med dig. H2
Svensk slav (13.11): Ok, lite hastigt påkommet. Hälsa att han bör ha med sig exempel på tidigare mf. Får jag fråga varför?
Vi hördes vid efter seminariet, då hon rinde mig. Hon var lindrigt sagt upprörd över att Struthåret inte kan ta till vara på folks kompetens (vad sägs om sex års medieutbildning?). "Åk då, om du nu är så duktig på marknadsföring - och gör bort dig!", menade hon.
H2, Struthåret, Musikern och Neutrala hade alltså haft ett snabbt, improviserat möte på morgonen där frågan togs upp. Struthåret hade skrivit ut agendan och gett till de närvarande och frågat vem som skulle gå. Han uttryckte även irritation över att jag "tydligen hade gått och bokat in mig." Det var en rätt förvrängd synvinkel. H2 och jag hade blivit personligt inbjudna till ett diskussionsmöte, som jag hade tackat "ja" till och det i god tid (fredagen den 13 mars, duh-duh-duh-duh-duh-duh-duh-duh...). Struthåret var också tidigt informerad.
Musikern svarade som han förväntades svara på den ledande frågan; att Struthåret väl borde gå.
H2 protesterade argt med tystnad. Struthåret visste mycket väl hennes åsikter i ämnet och hon tänkte inte tjata. Innan p-mötet hade han åter igen tydliggjort att han hellre såg att bara H2 åkte - eftersom det är jag som är mest kunnig och både jobbar och är utbildad i området - men till slut åkte han tydligen själv så att jag inte skulle skämma ut honom... Förstår bara inte vad han har fått det ifrån. Jag aktar mig väldigt noga för att uttala mig om sådant jag inte begriper och är rätt lågmäld i dylika sammanhang. Den senare tiden har min kompetens och närvaro varit eftertraktad, så det gör väl mig till en helt ok ambassadör för avdelningen? MFansvarig blev uppriktigt besviken när jag meddelade att jag inte kunde närvara på mötet i morgon. Hon sade det säkert fyra gånger.
Orkar inte vara upprörd, orkar inte vara inte upprörd...
torsdag, april 16, 2009
Många inställda möten blir det...
Tillbaks från lunch med Trösta. Hon och Struthåret skulle ha möte om verksamheten; dess fel och brister och förslag på förbättringar, vilket han nu ställde in fem minuter innan det skulle börja. Det visade sig att han inte skulle hinna på grund av ett möte med The Project. Sedan vimsade han omkring på kontoret i två timmar innan han åkte i väg just innan lunch. Det var mycket genomskinligt - och uppenbart att han fegade ur. Trösta hade förberett sig noga och var mycket taggad inför det hela, nu föll det bara platt.
Vidare meddelade hon mig också att hon kommer att ta ett uppehåll i maj, oavsett hur det blir med allt. Hon mår helt enkelt för dåligt av stämningen här. Det tar henne flera dagar innan hon kommer i fas efter en dags vistelse på vårt kontor. Och hon jobbar med personalfrågor.
Trösta tycker att jag ska prata med M1 och fråga henne hur jag ska söka mig till deras avdelning. Hon vet ju vad jag går för och skulle kanske kunna hjälpa mig. Hon har rätt. Jag kontaktar henne snart. Trösta tyckte också att jag skulle fråga Struthåret vad vårt möte kommer att handla om, så att jag inte hamnar i det läget att jag tvingas försvara mig och mina uttalanden till The Board. Även om vi inte tar upp just de frågorna betvivlar jag att det skulle leda till något annat än tandagnissel. För ett tag sedan skrev jag ner mina tankar och synpunkter inför mötet med Chairman och då fanns denna redogörelse från ett tidigare produktivt möte med gullungen. Ni kommer kanske att förstå varför jag inte är intresserad av en repris:
==========
Vid arbetsmötet halar Struthåret fram den nya sektionsplanen och undrar om jag har några frågor. Jag är inte längre uppskriven som handläggare och har därför många:
Svensk slav: Varför ingår jag inte i 34-sektionen, eller någon annan sektion?
Struthåret: Det är mer handläggare som gör det.
Svensk slav: Är inte jag det?
Struthåret: Nej, du är stab. (detta återkommer vi till)
Svensk slav: Videoverksamheten, var det en del av stabfunktionen?
Struthåret: Nej, om du hade sådan verksamhet vore du handläggare.
Svensk slav: Det var jag ju fram till att jag gick på mammaledighet.
Struthåret: Ja, men inte just nu.
Svensk slav: Nej, jag har ju inte börjat arbeta ännu. Är denna sektionsplan alltså en prognos snarare än en beskrivning av nuläget? För H2 är ju faktiskt inte handläggare just nu?
Struthåret: (luddigt svar, hum, hum) Nej, detta ska gälla framöver. H2 har uttryckt en särskild önskan att få vara handläggare och få assistera Feodalskan.
Svensk slav: Men då kan väl du skriva att jag kommer att vara handläggare, precis som jag var tidigare? Dessutom har ju även jag ”uttryckt en särskild önskan att få vara handläggare”.
Struthåret: Jag kan inte ändra den hur som helst, eftersom styrelsen redan har godkänt den.
Svensk slav: Vad innebär stab då?
Struthåret: (luddigt svar igen) Att du är behjälplig med kontorsgöromål, lite datorsupport, finns till hands där det behövs.
Svensk slav: Men jag ingår alltså inte i någon sektion?
Struthåret: Nej, du är stab.
Svensk slav: Vad är meningen med den här sektionsplanen?
Struthåret: Den togs fram då vi insåg behovet av en turordningslista, så att ingen på 34 kunde avskedas före någon på The Circus om de får ekonomiska problem.
Svensk slav: Då kan jag inte avskedas, alltså, eftersom jag är den enda som inte ingår i någon sektion? Jag försöker inte att vara lustig, men jag måste veta vad allt detta innebär och ”vad jag skriver under på”.
Struthåret: Nej, så funkar det inte. (luddigt svar)
Svensk slav: Vad är poängen med sektionerna då?
Struthåret: Alla sektioner har en sektionsledare. Staben och sektionsledarna lyder direkt under mig och handläggare i sektionen 34 under sektionsledare Feodalskan.
Svensk slav: Ok, så då kan hon inte beordra mig arbetsuppgifter, utan de måste komma från dig? Ska H2 assistera Feodalskan hädanefter och jag bara Musikern, utöver det övriga stabsarbetet alltså?
Struthåret: Nej, du kommer att assistera Feodalskan också, du hoppar in där det behövs.
Svensk slav: Med andra ord är min arbetsbeskrivning ”att hjälpa till med vad som helst där det behövs, när verksamhetsledare eller vem som helst av sektionsledarna ber om det?” Kommer ni då åtminstone att samordna era förfrågningar, så att det inte blir dubbeljobb och framför allt; att jag jobbar med rätt saker? Sköter ni prioriteringen åt mig?
Struthåret: (mummel, mummel)
Ungefär så slutade samtalet, men jag gick hem och letade upp mitt senaste avtal. I det står det tydligt att jag är handläggare och övrig tjänsteman. Klart, visade för Struthåret. Det genererade ingen större reaktion, men han verkade klart missnöjd över innehållet, som han tydligen har förträngt.
==========
Vidare meddelade hon mig också att hon kommer att ta ett uppehåll i maj, oavsett hur det blir med allt. Hon mår helt enkelt för dåligt av stämningen här. Det tar henne flera dagar innan hon kommer i fas efter en dags vistelse på vårt kontor. Och hon jobbar med personalfrågor.
Trösta tycker att jag ska prata med M1 och fråga henne hur jag ska söka mig till deras avdelning. Hon vet ju vad jag går för och skulle kanske kunna hjälpa mig. Hon har rätt. Jag kontaktar henne snart. Trösta tyckte också att jag skulle fråga Struthåret vad vårt möte kommer att handla om, så att jag inte hamnar i det läget att jag tvingas försvara mig och mina uttalanden till The Board. Även om vi inte tar upp just de frågorna betvivlar jag att det skulle leda till något annat än tandagnissel. För ett tag sedan skrev jag ner mina tankar och synpunkter inför mötet med Chairman och då fanns denna redogörelse från ett tidigare produktivt möte med gullungen. Ni kommer kanske att förstå varför jag inte är intresserad av en repris:
==========
Vid arbetsmötet halar Struthåret fram den nya sektionsplanen och undrar om jag har några frågor. Jag är inte längre uppskriven som handläggare och har därför många:
Svensk slav: Varför ingår jag inte i 34-sektionen, eller någon annan sektion?
Struthåret: Det är mer handläggare som gör det.
Svensk slav: Är inte jag det?
Struthåret: Nej, du är stab. (detta återkommer vi till)
Svensk slav: Videoverksamheten, var det en del av stabfunktionen?
Struthåret: Nej, om du hade sådan verksamhet vore du handläggare.
Svensk slav: Det var jag ju fram till att jag gick på mammaledighet.
Struthåret: Ja, men inte just nu.
Svensk slav: Nej, jag har ju inte börjat arbeta ännu. Är denna sektionsplan alltså en prognos snarare än en beskrivning av nuläget? För H2 är ju faktiskt inte handläggare just nu?
Struthåret: (luddigt svar, hum, hum) Nej, detta ska gälla framöver. H2 har uttryckt en särskild önskan att få vara handläggare och få assistera Feodalskan.
Svensk slav: Men då kan väl du skriva att jag kommer att vara handläggare, precis som jag var tidigare? Dessutom har ju även jag ”uttryckt en särskild önskan att få vara handläggare”.
Struthåret: Jag kan inte ändra den hur som helst, eftersom styrelsen redan har godkänt den.
Svensk slav: Vad innebär stab då?
Struthåret: (luddigt svar igen) Att du är behjälplig med kontorsgöromål, lite datorsupport, finns till hands där det behövs.
Svensk slav: Men jag ingår alltså inte i någon sektion?
Struthåret: Nej, du är stab.
Svensk slav: Vad är meningen med den här sektionsplanen?
Struthåret: Den togs fram då vi insåg behovet av en turordningslista, så att ingen på 34 kunde avskedas före någon på The Circus om de får ekonomiska problem.
Svensk slav: Då kan jag inte avskedas, alltså, eftersom jag är den enda som inte ingår i någon sektion? Jag försöker inte att vara lustig, men jag måste veta vad allt detta innebär och ”vad jag skriver under på”.
Struthåret: Nej, så funkar det inte. (luddigt svar)
Svensk slav: Vad är poängen med sektionerna då?
Struthåret: Alla sektioner har en sektionsledare. Staben och sektionsledarna lyder direkt under mig och handläggare i sektionen 34 under sektionsledare Feodalskan.
Svensk slav: Ok, så då kan hon inte beordra mig arbetsuppgifter, utan de måste komma från dig? Ska H2 assistera Feodalskan hädanefter och jag bara Musikern, utöver det övriga stabsarbetet alltså?
Struthåret: Nej, du kommer att assistera Feodalskan också, du hoppar in där det behövs.
Svensk slav: Med andra ord är min arbetsbeskrivning ”att hjälpa till med vad som helst där det behövs, när verksamhetsledare eller vem som helst av sektionsledarna ber om det?” Kommer ni då åtminstone att samordna era förfrågningar, så att det inte blir dubbeljobb och framför allt; att jag jobbar med rätt saker? Sköter ni prioriteringen åt mig?
Struthåret: (mummel, mummel)
Ungefär så slutade samtalet, men jag gick hem och letade upp mitt senaste avtal. I det står det tydligt att jag är handläggare och övrig tjänsteman. Klart, visade för Struthåret. Det genererade ingen större reaktion, men han verkade klart missnöjd över innehållet, som han tydligen har förträngt.
==========
M.Ö.T.E.
Trösta är här och vi ska äta lunch ihop, baaara hon och jag. Skönt med en vettig människa! Går om 3 minuter.
Struthåret har bokat in ett möte med mig nu på tisdag klockan ett. Får lite kalla fötter. Han ska prata med alla, har han sagt, men inga andra är inbokade ännu. Måste fråga vad vi ska ta upp på mötet, för jag vägrar att ha ett utvecklingssamtal ensam med honom.
Nu går jag.
Struthåret har bokat in ett möte med mig nu på tisdag klockan ett. Får lite kalla fötter. Han ska prata med alla, har han sagt, men inga andra är inbokade ännu. Måste fråga vad vi ska ta upp på mötet, för jag vägrar att ha ett utvecklingssamtal ensam med honom.
Nu går jag.
onsdag, april 15, 2009
Battle stations!
The Leader of the Project ringde och var mycket upprörd över allt "tjafs" om trycket. Detaljerna är oviktiga, men jag kan nämna att jag lade på luren vid ett tillfälle... Barnsligt, ohyfsat, a no-no - absolut! - men jag tål inte när folk skriker åt mig. Sedan blev det faktiskt lite väl farsartat när han menade att jag skulle "växa upp litegrann" och "förstå hur världen funkar" eller något liknande (HA! Ska han säga!). Det var ungefär där någonstans det svartnade för ögonen och fingret sökte sig mot den röda lurknappen... Dramatiskt, inte sant?
Det är ju inte ens min strid, I am just the messenger. För övrigt visade det sig att tröjorna inte alls var tryckta! ("Om ni inte tycker att ni kan använda tröjorna som vi har gjort åt oss behöver ni inte det. Vi tycker att dom blev jättesnygga.".) Han erkände, som tur var, att han hade uttryckt sig klumpigt och att han även hade förlorat sitt argument för sin upprördhet; att jag mest tjatade om hur de inte fick göra i stället för att komma med konstruktiva förslag. Svårt att göra om tröjorna redan hade varit klara, liksom.
Det slutade gott, men det var inte kul. Inte alls kul. Behöver jag ens nämna att Struthåret inte följde upp detta? Jag fick åter stå ensam med bördan. Vi borde ha haft ett möte för att diskutera förväntningar om samarbete m.m. för länge sedan, då hade allt detta undvikits. Jag avskyr att bli utskälld när jag bara gör mitt jobb!
Det är ju inte ens min strid, I am just the messenger. För övrigt visade det sig att tröjorna inte alls var tryckta! ("Om ni inte tycker att ni kan använda tröjorna som vi har gjort åt oss behöver ni inte det. Vi tycker att dom blev jättesnygga.".) Han erkände, som tur var, att han hade uttryckt sig klumpigt och att han även hade förlorat sitt argument för sin upprördhet; att jag mest tjatade om hur de inte fick göra i stället för att komma med konstruktiva förslag. Svårt att göra om tröjorna redan hade varit klara, liksom.
Det slutade gott, men det var inte kul. Inte alls kul. Behöver jag ens nämna att Struthåret inte följde upp detta? Jag fick åter stå ensam med bördan. Vi borde ha haft ett möte för att diskutera förväntningar om samarbete m.m. för länge sedan, då hade allt detta undvikits. Jag avskyr att bli utskälld när jag bara gör mitt jobb!
Ett litet filmteam
Bara jag och Feodalskan här i dag. Struthåret kommer in vid tre.
Noterade en rutinbrist nyss. I arkiveringshögen låg en verksamhetsrapport som inte hade signerats vid slutrapporteringen. Sist det hände hade listan mycket riktigt slunkit igenom och vi blev tvungna att lägga studietimmarna på 2009 i stället. Jag tog upp det då med Struthåret, har i uppgift att granska allt innan han godkänner, men nu har det alltså hänt igen - även om det denna gång faktiskt var åtgärdat i HaTa. Man kan ju undra om han granskar överhuvudtaget - eftersom han missar ett så viktigt fel - eller bara plitar dit sin kråka och är nöjd med det.
Dialogen om t-shirtarna fortsätter. Nedan finns mailkedjan från i går och i dag. Det första mailet var till byrån och cc:ad The Leader of the Project:
Svensk slav: Här kommer loggorna som ni behöver till tryckning av t-shirten! För vår del kan ni använda den röda, svarta eller vita loggan, men vi kan nog – som sagt – inte godkänna att loggan trycks i blått…
Leader of the Project: Vi har inte pengar till nåt annat än enfärgstryck. Så se det som en inoficiell logga, vi vill ju att ni ska vara med på tröjan. Hoppas ni kan använda dom ändå.
Svensk slav: Vi vill ju förstås vara med på t-shirten, men att trycka vår logotyp i blått går emot vår grafiska profil nationellt och ens om vår avdelning ville kan vi inte tillåta det. Jag tror inte heller att The Charity går med på det. Kan ni inte trycka i svart på den vita t-shirten? Det brukar vara godkänt enligt de flesta grafiska profiler.
Leader of the Project: Det låter helt absurt att juridik skulle hindra ett litet filmteam att trycka teamtröjor. Om ni inte tycker att ni kan använda tröjorna som vi har gjort åt oss behöver ni inte det. Vi tycker att dom blev jättesnygga. Men oavsett vilket har vi inte råd med tryck i fler färger.
Svensk slav: Jag tycker att det är långt mer absurt att ni har tryckt tröjan i blått trots att vi sade ifrån... Det är inte en fråga om åsikt eller estetik, utan om regler för hela The Company som vi inte har bestämt. Jag vidarebefordrar detta till Struthåret så får han ta ställning till om tröjorna kan användas eller inte, men det är inte säkert att ens han har mandat att besluta i frågan.
Jag har inte fått något svar efter det sista mailet. Nog för att vi inte har något samarbetsavtal, men jag borde inte behöva berätta det här för en person i branschen.
Noterade en rutinbrist nyss. I arkiveringshögen låg en verksamhetsrapport som inte hade signerats vid slutrapporteringen. Sist det hände hade listan mycket riktigt slunkit igenom och vi blev tvungna att lägga studietimmarna på 2009 i stället. Jag tog upp det då med Struthåret, har i uppgift att granska allt innan han godkänner, men nu har det alltså hänt igen - även om det denna gång faktiskt var åtgärdat i HaTa. Man kan ju undra om han granskar överhuvudtaget - eftersom han missar ett så viktigt fel - eller bara plitar dit sin kråka och är nöjd med det.
Dialogen om t-shirtarna fortsätter. Nedan finns mailkedjan från i går och i dag. Det första mailet var till byrån och cc:ad The Leader of the Project:
Svensk slav: Här kommer loggorna som ni behöver till tryckning av t-shirten! För vår del kan ni använda den röda, svarta eller vita loggan, men vi kan nog – som sagt – inte godkänna att loggan trycks i blått…
Leader of the Project: Vi har inte pengar till nåt annat än enfärgstryck. Så se det som en inoficiell logga, vi vill ju att ni ska vara med på tröjan. Hoppas ni kan använda dom ändå.
Svensk slav: Vi vill ju förstås vara med på t-shirten, men att trycka vår logotyp i blått går emot vår grafiska profil nationellt och ens om vår avdelning ville kan vi inte tillåta det. Jag tror inte heller att The Charity går med på det. Kan ni inte trycka i svart på den vita t-shirten? Det brukar vara godkänt enligt de flesta grafiska profiler.
Leader of the Project: Det låter helt absurt att juridik skulle hindra ett litet filmteam att trycka teamtröjor. Om ni inte tycker att ni kan använda tröjorna som vi har gjort åt oss behöver ni inte det. Vi tycker att dom blev jättesnygga. Men oavsett vilket har vi inte råd med tryck i fler färger.
Svensk slav: Jag tycker att det är långt mer absurt att ni har tryckt tröjan i blått trots att vi sade ifrån... Det är inte en fråga om åsikt eller estetik, utan om regler för hela The Company som vi inte har bestämt. Jag vidarebefordrar detta till Struthåret så får han ta ställning till om tröjorna kan användas eller inte, men det är inte säkert att ens han har mandat att besluta i frågan.
Jag har inte fått något svar efter det sista mailet. Nog för att vi inte har något samarbetsavtal, men jag borde inte behöva berätta det här för en person i branschen.
tisdag, april 14, 2009
The neutral zone
Inget har sagts om något. Alla pratar, är muntra. Konstigt, men det känns skönt med ett standstill ibland.
En grafikbyrå ringde mig i dag förresten. De behövde vår logotyp till tryck av t-shirts, som The Project hade beställt. Frågade vilken färg de ville ha; vinrött, svart, vitt? Nej, det spelade ingen roll, den skulle ändå tryckas i blått. (!!!) Drog i bromsen direkt, men måste säga att jag är lite förvånad över att grafikbyrån inte reagerade själva. Skickade även mail till Leader of the Project där jag meddelade vår (självklara) ståndpunkt. De kan väl välja svart i stället?
En grafikbyrå ringde mig i dag förresten. De behövde vår logotyp till tryck av t-shirts, som The Project hade beställt. Frågade vilken färg de ville ha; vinrött, svart, vitt? Nej, det spelade ingen roll, den skulle ändå tryckas i blått. (!!!) Drog i bromsen direkt, men måste säga att jag är lite förvånad över att grafikbyrån inte reagerade själva. Skickade även mail till Leader of the Project där jag meddelade vår (självklara) ståndpunkt. De kan väl välja svart i stället?
onsdag, april 08, 2009
Många osända mail blir det...
Suck! Jag säger suck! Hör du det: SUCK!
Feodalskan frågade mig om jag har ändrat utskriftsinställningarna i hennes dator (så att default är en svartvit utskrift). Jag bekräftade detta. ”Va? Om du ändrar något måste du ju berätta det för mig!”, skrek hon hysteriskt. Jag förklarade så lugnt jag förmådde att jag hade mailat alla om detta för över en månad sedan (5 mars, 12.21: För att spara på kostnaderna har jag ändrat automatinställningen på kopiatorn från autofärg till svartvitt. Om man vill ha färg när man kopierar eller skriver ut ändrar man det per tillfälle. Det går förstås att ändra tillbaka om det inte fungerar bra.) och hade dessutom stämt av med Struthåret. Feodalskan ylade vidare att det hittills har blivit färgutskrifter och att jag följaktligen måste ha ändrat något under dagen. När jag föreslog att hon kanske inte hade skrivit ut lokalt på länge tappade hon lite fart, men inte tillräckligt för att backa och be om ursäkt.
Hon har en så taskig grundinställning – och ett sådant jäkla temperament! Det är mycket lättare att skälla ut och fråga sedan än att först kontrollera fakta och ge någon the benefit of a doubt*.
Svensk slav är ju lägst ner i näringskedjan, så det gör inget om man sårar hennes känslor, eller hur, Feodalskan?
Skrev ett mail som jag aldrig tänkte skicka:
Nu har jag i enlighet med Feodalskans krav ändrat så att hon som default skriver ut i färg när hon jobbar lokalt. Övriga skriver ut i svartvitt som default för att medvetet minska kostnaderna, vilket Struthåret godkände en tid tillbaka.
Om någon av någon anledning anser sig behöva samma konfiguration som Feodalskan ombedes de kontakta Struthåret, som i sin tur kontaktar mig. Jag kan inte ta beslut om detta och vanligtvis inte arbetstagaren heller, men jag gjorde ett undantag i detta fall då jag av uppenbara skäl inte vågade säga emot.
Ha en bra dag!
* give somebody the benefit of the doubt
to believe something good about someone, rather than something bad, when you have the possibility of doing either. After hearing his explanation, I was prepared to give him the benefit of the doubt. (The Free Dictionary by Farlex)
Feodalskan frågade mig om jag har ändrat utskriftsinställningarna i hennes dator (så att default är en svartvit utskrift). Jag bekräftade detta. ”Va? Om du ändrar något måste du ju berätta det för mig!”, skrek hon hysteriskt. Jag förklarade så lugnt jag förmådde att jag hade mailat alla om detta för över en månad sedan (5 mars, 12.21: För att spara på kostnaderna har jag ändrat automatinställningen på kopiatorn från autofärg till svartvitt. Om man vill ha färg när man kopierar eller skriver ut ändrar man det per tillfälle. Det går förstås att ändra tillbaka om det inte fungerar bra.) och hade dessutom stämt av med Struthåret. Feodalskan ylade vidare att det hittills har blivit färgutskrifter och att jag följaktligen måste ha ändrat något under dagen. När jag föreslog att hon kanske inte hade skrivit ut lokalt på länge tappade hon lite fart, men inte tillräckligt för att backa och be om ursäkt.
Hon har en så taskig grundinställning – och ett sådant jäkla temperament! Det är mycket lättare att skälla ut och fråga sedan än att först kontrollera fakta och ge någon the benefit of a doubt*.
Svensk slav är ju lägst ner i näringskedjan, så det gör inget om man sårar hennes känslor, eller hur, Feodalskan?
Skrev ett mail som jag aldrig tänkte skicka:
Nu har jag i enlighet med Feodalskans krav ändrat så att hon som default skriver ut i färg när hon jobbar lokalt. Övriga skriver ut i svartvitt som default för att medvetet minska kostnaderna, vilket Struthåret godkände en tid tillbaka.
Om någon av någon anledning anser sig behöva samma konfiguration som Feodalskan ombedes de kontakta Struthåret, som i sin tur kontaktar mig. Jag kan inte ta beslut om detta och vanligtvis inte arbetstagaren heller, men jag gjorde ett undantag i detta fall då jag av uppenbara skäl inte vågade säga emot.
Ha en bra dag!
* give somebody the benefit of the doubt
to believe something good about someone, rather than something bad, when you have the possibility of doing either. After hearing his explanation, I was prepared to give him the benefit of the doubt. (The Free Dictionary by Farlex)
Mingel
Råkade precis radera mina Uppgifter i Outlook. Tanken var att sortera in avklarade uppgifter i "områdesspecifika" mappar för att eventuellt kunna använda som bakgrund till mitt CV - annars glömmer man så lätt allt bra man har gjort - men nu försvann nästan allt med en enkel knapptryckning. Dessutom alla icke avklarade uppgifter! Ringde The Support och sitter nu och hoppas på att de kan hjälpa mig.
Tänk om det hade varit så lätt att radera sina tråkiga uppgifter på arbetsplatsen. Då hade jag lätt tagit bort allt listknapprande och slavande åt Feodalskan och Musikern.
Nu kom jag på det snillrika att öppna Outlook lokalt och inte ange lösenord, då synkas den inte med The Big Server. Det funkade! Tada! Härligt att vara smart.
I går var det alltså mingel. Jag, H2, Trösta, Stolta och Feodalskan representerade vår avdelning. Många människor jag saknade, från The Kingdom bland annat, men Struthårets motsvarighet från Stora Stygga Avdelningen var där. Tog mod till mig att diskutera sökmotoroptimering – en av hans hjärtefrågor sedan den klantiga omläggningen av den nya hemsidan – och till slut frågade han vad jag jobbar med på avdelningen. (Yes!) Sålde in mig som videoredigerare, får se vad det leder till.
Tänk om det hade varit så lätt att radera sina tråkiga uppgifter på arbetsplatsen. Då hade jag lätt tagit bort allt listknapprande och slavande åt Feodalskan och Musikern.
Nu kom jag på det snillrika att öppna Outlook lokalt och inte ange lösenord, då synkas den inte med The Big Server. Det funkade! Tada! Härligt att vara smart.
I går var det alltså mingel. Jag, H2, Trösta, Stolta och Feodalskan representerade vår avdelning. Många människor jag saknade, från The Kingdom bland annat, men Struthårets motsvarighet från Stora Stygga Avdelningen var där. Tog mod till mig att diskutera sökmotoroptimering – en av hans hjärtefrågor sedan den klantiga omläggningen av den nya hemsidan – och till slut frågade han vad jag jobbar med på avdelningen. (Yes!) Sålde in mig som videoredigerare, får se vad det leder till.
tisdag, april 07, 2009
Ansökan ska därför avslås.
"Ansökan är välformulerad och projektet riktas mot en viktig målgrupp med god samverkan från externa parter. Det hade dock varit önskvärt med en tydligare beskrivning av det innovativa i projektets metoder och arbetssätt. Till det kommer att projektet, bland annat mot bakgrund av dess snäva målgrupp och höga kostnad, bedöms vara förenat med höga risker, vilka inte beaktats i projektplanens riskanalys. Mot bakgrund av det som nämnt ovan hade projektet eventuellt tjänat på att drivas i form av en kortare förstudie."
Så löd formuleringen som mer eller mindre sätter punkt för vår avdelning. Det finns ingen plan B. På The Kingdom skrattar man åt oss och jag klandrar dem inte.
Det är faktiskt en lättnad att problemen syns på utsidan nu. Det finns konsekvenser av att ignorera de faktorer som finns (personal, budget) och jämt skjuta upp saker. Vi var inte heller redo för projektet, sade H2, så The Charity hade "rätt" (det uttalas inte, men läs mellan raderna) i det.
Vi går under, men vi är åtminstone goda förlorare eller? Moralen skall segra - not!
Så löd formuleringen som mer eller mindre sätter punkt för vår avdelning. Det finns ingen plan B. På The Kingdom skrattar man åt oss och jag klandrar dem inte.
Det är faktiskt en lättnad att problemen syns på utsidan nu. Det finns konsekvenser av att ignorera de faktorer som finns (personal, budget) och jämt skjuta upp saker. Vi var inte heller redo för projektet, sade H2, så The Charity hade "rätt" (det uttalas inte, men läs mellan raderna) i det.
Vi går under, men vi är åtminstone goda förlorare eller? Moralen skall segra - not!
Avdelning söker avdelning
Nu i eftermiddag är det mingel med chans att träffa kollegor över hela landet. Ett utmärkt tillfälle att knyta kontakter och inleda samarbeten – men framför allt sälja in sig hos andra avdelningar i länet… Musikern skämtade i går om att alla från kontoret kommer att vara utrustade med en hög visitkort. ”Snälla, rädda oss!”
"The soufflé collapsed slightly, but its nutritional content is intact."
"The soufflé collapsed slightly, but its nutritional content is intact."
måndag, april 06, 2009
Vem felsöker felsökaren?
H2 sjuk. Åt kinamat med Trösta och Feodalskan, det gick bra. Vi talade till och med om ganska viktiga saker; att Struthåret inte svarar på mail och att jag inte har fått ok på att vara ansvarig för kontakten med The Project, trots att jag anmälde mig frivillig för åtskilliga veckor sedan. Jag är ju redan nu inofficiellt KP, men har inga befogenheter. Vi har ännu inte haft ett möte om samarbetet. Minst 5-6 möten har ställts in på sistone.
Någon hade förresten ändrat mitt skissade porträtt (helfigur) som jag hade glömt kvar på mitt skrivbord. Det som redan var mer eller mindre en nidbild (eller åtminstone inte så värst smickrande) blev etter värre sedan denna "anonyma beundrare" hade satt sin prägel på konstverket. Ögonpåsar, hamsterkinder och sura mungipor. Tack för den. Jag vet inte om jag orkar bry mig, men vem f*n anser sig ha rätt att sitta vid mitt skrivbord och praktisera sådan lågstadiehumor? Ska jag kanske vara tacksam över att min rumpa inte gjordes större?
Till något helt annat: Mina kollegor är inte särskilt vassa på datorer och verkar inte vara benägna att felsöka heller. I dag kom detta mail:
Feodalskan: Svensk slav, kan du kolla in schemat och rätta till dagar och datum tack.
Hon hade vb:at detta mail:
Stolta: Det är något skumt med datumen i april ang lokalbokningen. Söndag den den 12 april heter söndag 13 april, det verkar vara en dags förskjutning. Jag bokade för säkerhets skull in de kurdiska kvinnorna på både lördagen och söndagen, egentligen ska de bara vara bokade söndagen den 12 april.
Gick in i bokningen och såg att fliken för 2008 var öppen. Inte konstigt att datumen var "fel". Tragikomiskt.
Någon hade förresten ändrat mitt skissade porträtt (helfigur) som jag hade glömt kvar på mitt skrivbord. Det som redan var mer eller mindre en nidbild (eller åtminstone inte så värst smickrande) blev etter värre sedan denna "anonyma beundrare" hade satt sin prägel på konstverket. Ögonpåsar, hamsterkinder och sura mungipor. Tack för den. Jag vet inte om jag orkar bry mig, men vem f*n anser sig ha rätt att sitta vid mitt skrivbord och praktisera sådan lågstadiehumor? Ska jag kanske vara tacksam över att min rumpa inte gjordes större?
Till något helt annat: Mina kollegor är inte särskilt vassa på datorer och verkar inte vara benägna att felsöka heller. I dag kom detta mail:
Feodalskan: Svensk slav, kan du kolla in schemat och rätta till dagar och datum tack.
Hon hade vb:at detta mail:
Stolta: Det är något skumt med datumen i april ang lokalbokningen. Söndag den den 12 april heter söndag 13 april, det verkar vara en dags förskjutning. Jag bokade för säkerhets skull in de kurdiska kvinnorna på både lördagen och söndagen, egentligen ska de bara vara bokade söndagen den 12 april.
Gick in i bokningen och såg att fliken för 2008 var öppen. Inte konstigt att datumen var "fel". Tragikomiskt.
fredag, april 03, 2009
Att vara trevlig, eller icke trevlig - det är frågan
Fick precis svar från Struthåret på mitt mail om planerad semester från vecka 26 till och med vecka 30:
Struthåret: Det går bra, såvitt jag kan överblicka idag. Krya på dig och Trevlig Påsk till familjen. Själv är jag i Skåne hela påskveckan. Struthåret
Svensk slav: Tack, tack detsamma och se nu till att vila ordentligt...
Undrar nu om mitt svar kunde uppfattas som en varning; "se till att vila, för snart bryter h-vetet loss". Det var bara det som fattades; att börja tolka in saker i mina egna ord...
Struthåret: Det går bra, såvitt jag kan överblicka idag. Krya på dig och Trevlig Påsk till familjen. Själv är jag i Skåne hela påskveckan. Struthåret
Svensk slav: Tack, tack detsamma och se nu till att vila ordentligt...
Undrar nu om mitt svar kunde uppfattas som en varning; "se till att vila, för snart bryter h-vetet loss". Det var bara det som fattades; att börja tolka in saker i mina egna ord...
torsdag, april 02, 2009
I.N.K.O.N.S.E.K.V.E.N.S.
Struthåret och Feodalskan har så mycket dumheter för sig hela tiden att jag knappt hinner med. I dag är jag ju till och med hemma från arbetet, men får ändå uppslag till bloggen...
Vid halv fem-snåret ringde jag H2 för att fråga om hon hade tänkt mer på att gå med i facket. Hon hade just varit på Musikhuset och jag undrade varför. Förvisso hade hon haft möte med Musikern, men den stora anledningen var behovet av en fristad och bollplank.
Hon berättade att The Project hade bett att få låna telefonen för att ringa runt till statisterna, vilket H2 lät dem göra. Struthåret kikade ett tag senare in till H2 och frågade henne vilka "alla dessa människor" var. Det är ju The Project, svarade hon frågande, kände han inte igen dem? Som vanligt framgick det inte direkt vart han ville komma med samtalet, men H2 kände att hon hade blivit satt i skamvrån. Det finns ju ännu inga direktiv om hur vi ska agera mot The Project, inget samarbetsavtal, helt enkelt. Hon var mycket frustrerad över hur hon bara försöker vara hjälpsam och göra ett bra jobb, trots avsaknaden av tydliga direktiv. Ändå tycker Struthåret att han har rätt att klaga på hennes insats.
H2 och Musikern ondgjorde sig också över sådana saker som att Musikern ändå har arbetat på avdelningen i typ 20 år och ändå inte ges något budgetansvar, när det bara handlar om ett par tusenlappar.
Vid halv fem-snåret ringde jag H2 för att fråga om hon hade tänkt mer på att gå med i facket. Hon hade just varit på Musikhuset och jag undrade varför. Förvisso hade hon haft möte med Musikern, men den stora anledningen var behovet av en fristad och bollplank.
Hon berättade att The Project hade bett att få låna telefonen för att ringa runt till statisterna, vilket H2 lät dem göra. Struthåret kikade ett tag senare in till H2 och frågade henne vilka "alla dessa människor" var. Det är ju The Project, svarade hon frågande, kände han inte igen dem? Som vanligt framgick det inte direkt vart han ville komma med samtalet, men H2 kände att hon hade blivit satt i skamvrån. Det finns ju ännu inga direktiv om hur vi ska agera mot The Project, inget samarbetsavtal, helt enkelt. Hon var mycket frustrerad över hur hon bara försöker vara hjälpsam och göra ett bra jobb, trots avsaknaden av tydliga direktiv. Ändå tycker Struthåret att han har rätt att klaga på hennes insats.
H2 och Musikern ondgjorde sig också över sådana saker som att Musikern ändå har arbetat på avdelningen i typ 20 år och ändå inte ges något budgetansvar, när det bara handlar om ett par tusenlappar.
onsdag, april 01, 2009
Enough is enough is enough...
Vilken dag, vilken natt!
Natten måndag-tisdag vände jag mig om i sängen, varpå det plötsligt nöp till i bröstet. Hur jag än låg kändes det lika illa. På morgonen kunde jag knappt gå, stå eller sitta, men åkte ändå med Mannen till kontoret. Så korkat! Satt och stirrade tomt i två timmar, innan jag till slut ringde en taxi och åkte tillbaks till akuten. Taxichauffören berättade att han hade haft hjärtproblem från 20 till 43 års ålder; med rusande puls och trötthet som följd. Det tog alltså 23 år innan läkarna hittade felet! Upp via ljumsken och fyra timmar "vaken kirurgi" senare var han en ny människa... Otroligt.
Framme vid sjukhuset sade han att jag skulle stå på mig och vägra bli hemskickad utan svar. Jag nickade och linkade fram till receptionen. Började så klart att gråta av stressen och oron, vilket synbart skyndade på allt det byråkratiska. Med cirka två ord i varje mening berättade jag för läkaren om förra besöket och varför jag hade kommit dit igen.
Väntade sedan mellan 10.30 och 15.30 på akuten, innan jag fick en egen säng där jag skulle stanna över natten för observation och fler prover - som än så länge inte visade på något fel. Min snabbsänka var till och med lägre än förra gången; 12 (vs. 14).
Min fantasi började flöda i det dämpade sjukhusrummet och jag såg framför mig hur Sam, Dean och Castiel sneglade fram ovanför draperiet:
Sam: "Think she'll make it?"
Dean: (ler) "Yeah, she's a fighter."
Castiel: "It's not her time."
Sam: "Don't know which answer I prefer..."
Situationen som jag befann mig i gjorde mig - av någon anledning - ödmjuk och mild. Skillnaden, insåg jag, mellan mig och gamlingarna där inne var - år. Då jag inte hade några planer på att komma tillbaka till det rummet om fyrtio år, var jag mycket mer motiverad att leva hälsosammare fortsättningsvis...
Jag drömde vidare om vad jag skulle säga till Struthåret om han bad mig om råd:
"Struthåret, du har gjort så mycket gott för avdelningen, men inse nu att det är dags att gå vidare. Låt inte din stolthet förstöra allt du har gjort hittills och sluta med fanan i topp."
Just nu kan jag inte förnimma att han har gjort så värst mycket gott för avdelningen, men det lät bra just då...
Vid halv tio ringde jag till H2 för att förhöra mig om dagens skvaller på kontoret. Vi pratade lite allmänt, men hon visste inte hur mycket hon vågade berätta för mig, med tanke på var jag befann mig! Jag insisterade.
H2 hade gått in till Struthåret och lovordat min projektidé som hon hade fått läsa. Nu skulle det inte hinnas med att skicka in den till Landstinget, men det fanns ju andra... Struthåret lade pannan i djupa veck och sade att man "inte bara kan skicka in en ansökan, ibland måste jag skriva under den och kanske även Chairman of the Board." Märk väl att:
1. Jag hade läst villkoren för ansökan och visste om det redan.
2. Han hade sagt det till mig.
3. Jag har aldrig skickat eller ens tänkt skicka in en projektansökan utan att informera först.
Han borde fokusera på det som är positivt, i stället för inbillade problem och teknikaliteter och sagt; "Vad kul! Jag har inte hunnit läsa det ännu, men ska göra det vid första bästa tillfälle." Det är nästan som om att han har bestämt sig för att jag inte kan prestera och att påstå något annat, är att påstå att han har fel.
H2 kände att hon ville röra lite i grytan och sade; att det hade ju hon gjort. "Ja, alltså skickat i väg en ansökan (åsyftande föreläsningen) utan att få den underskriven först". Struthåret såg klart ställd ut, men vände inte kritiken mot henne. För H2 blev det smärtsamt uppenbart att det snarare handlade om vem än vad. Ikonsekvent. Ologiskt. Kommer du på några fler ord?
Vidare tyckte H2 att jag inte skulle slösa bort idén (eller mig själv och min kompetens) på vår avdelning, utan ta den till en annan.
Borstade tänderna och gick och lade mig för att sova, med det var svårt. En av gamlingarna ville, eller kunde, inte släcka lampan, en annan snarkade non-stop. Jag låg och grubblade över allt som H2 hade sagt och nynnade svagt "enough is enough is enough, I can't go on...".
Då det ändå snart var dags för mina prover plockade jag fram korsordet, klockan var 00.20. Sköterskan måste ha sett att det lyste inifrån vårt rum för hon kom in och frågade om jag inte kunde sova. Det var inte dags för proverna förrän 01.30, så jag fick öronproppar och alla lampor släcktes. Inom kort som jag som ett barn och förutom avbrottet för blodprover sov jag fram till klockan sex.
På morgonen fick jag träffa två läkare, som förkunnade att det med all sannolikhet var en infektion i ena lungan. Om nerverna drabbas gör det mycket riktigt, citat; "S-K-I-T-ont". Det skulle läka av sig själv, men de skrev ut lite voltaren för smärtan och infektionen. Jag var mer än nöjd med svaret och tog en taxi hem.
Hemma skickade jag ett mail till avdelningen där jag bifogade följande: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_198249.svd
Från artikeln: "Anders Håkansson, överläkare och enhetschef på infektionsenheten på Södersjukhuset, bekräftar att sjukhuset varje år får in en handfull patienter där bakterier av detta slag orsakat infektion i lungsäcken.– En möjlig orsak är att patienten är nedgången och stressad. Men det kan också drabba fullt friska. Normalt är detta en harmlös bakterie, säger han."
Målet var inte att bli ömkad, utan påvisa att detta kan ha orsakats av stress (på jobbet?). Trösta ska försöka se till att ämnet kommer upp på The Board-mötet i kväll.
Natten måndag-tisdag vände jag mig om i sängen, varpå det plötsligt nöp till i bröstet. Hur jag än låg kändes det lika illa. På morgonen kunde jag knappt gå, stå eller sitta, men åkte ändå med Mannen till kontoret. Så korkat! Satt och stirrade tomt i två timmar, innan jag till slut ringde en taxi och åkte tillbaks till akuten. Taxichauffören berättade att han hade haft hjärtproblem från 20 till 43 års ålder; med rusande puls och trötthet som följd. Det tog alltså 23 år innan läkarna hittade felet! Upp via ljumsken och fyra timmar "vaken kirurgi" senare var han en ny människa... Otroligt.
Framme vid sjukhuset sade han att jag skulle stå på mig och vägra bli hemskickad utan svar. Jag nickade och linkade fram till receptionen. Började så klart att gråta av stressen och oron, vilket synbart skyndade på allt det byråkratiska. Med cirka två ord i varje mening berättade jag för läkaren om förra besöket och varför jag hade kommit dit igen.
Väntade sedan mellan 10.30 och 15.30 på akuten, innan jag fick en egen säng där jag skulle stanna över natten för observation och fler prover - som än så länge inte visade på något fel. Min snabbsänka var till och med lägre än förra gången; 12 (vs. 14).
Min fantasi började flöda i det dämpade sjukhusrummet och jag såg framför mig hur Sam, Dean och Castiel sneglade fram ovanför draperiet:
Sam: "Think she'll make it?"
Dean: (ler) "Yeah, she's a fighter."
Castiel: "It's not her time."
Sam: "Don't know which answer I prefer..."
Situationen som jag befann mig i gjorde mig - av någon anledning - ödmjuk och mild. Skillnaden, insåg jag, mellan mig och gamlingarna där inne var - år. Då jag inte hade några planer på att komma tillbaka till det rummet om fyrtio år, var jag mycket mer motiverad att leva hälsosammare fortsättningsvis...
Jag drömde vidare om vad jag skulle säga till Struthåret om han bad mig om råd:
"Struthåret, du har gjort så mycket gott för avdelningen, men inse nu att det är dags att gå vidare. Låt inte din stolthet förstöra allt du har gjort hittills och sluta med fanan i topp."
Just nu kan jag inte förnimma att han har gjort så värst mycket gott för avdelningen, men det lät bra just då...
Vid halv tio ringde jag till H2 för att förhöra mig om dagens skvaller på kontoret. Vi pratade lite allmänt, men hon visste inte hur mycket hon vågade berätta för mig, med tanke på var jag befann mig! Jag insisterade.
H2 hade gått in till Struthåret och lovordat min projektidé som hon hade fått läsa. Nu skulle det inte hinnas med att skicka in den till Landstinget, men det fanns ju andra... Struthåret lade pannan i djupa veck och sade att man "inte bara kan skicka in en ansökan, ibland måste jag skriva under den och kanske även Chairman of the Board." Märk väl att:
1. Jag hade läst villkoren för ansökan och visste om det redan.
2. Han hade sagt det till mig.
3. Jag har aldrig skickat eller ens tänkt skicka in en projektansökan utan att informera först.
Han borde fokusera på det som är positivt, i stället för inbillade problem och teknikaliteter och sagt; "Vad kul! Jag har inte hunnit läsa det ännu, men ska göra det vid första bästa tillfälle." Det är nästan som om att han har bestämt sig för att jag inte kan prestera och att påstå något annat, är att påstå att han har fel.
H2 kände att hon ville röra lite i grytan och sade; att det hade ju hon gjort. "Ja, alltså skickat i väg en ansökan (åsyftande föreläsningen) utan att få den underskriven först". Struthåret såg klart ställd ut, men vände inte kritiken mot henne. För H2 blev det smärtsamt uppenbart att det snarare handlade om vem än vad. Ikonsekvent. Ologiskt. Kommer du på några fler ord?
Vidare tyckte H2 att jag inte skulle slösa bort idén (eller mig själv och min kompetens) på vår avdelning, utan ta den till en annan.
Borstade tänderna och gick och lade mig för att sova, med det var svårt. En av gamlingarna ville, eller kunde, inte släcka lampan, en annan snarkade non-stop. Jag låg och grubblade över allt som H2 hade sagt och nynnade svagt "enough is enough is enough, I can't go on...".
Då det ändå snart var dags för mina prover plockade jag fram korsordet, klockan var 00.20. Sköterskan måste ha sett att det lyste inifrån vårt rum för hon kom in och frågade om jag inte kunde sova. Det var inte dags för proverna förrän 01.30, så jag fick öronproppar och alla lampor släcktes. Inom kort som jag som ett barn och förutom avbrottet för blodprover sov jag fram till klockan sex.
På morgonen fick jag träffa två läkare, som förkunnade att det med all sannolikhet var en infektion i ena lungan. Om nerverna drabbas gör det mycket riktigt, citat; "S-K-I-T-ont". Det skulle läka av sig själv, men de skrev ut lite voltaren för smärtan och infektionen. Jag var mer än nöjd med svaret och tog en taxi hem.
Hemma skickade jag ett mail till avdelningen där jag bifogade följande: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_198249.svd
Från artikeln: "Anders Håkansson, överläkare och enhetschef på infektionsenheten på Södersjukhuset, bekräftar att sjukhuset varje år får in en handfull patienter där bakterier av detta slag orsakat infektion i lungsäcken.– En möjlig orsak är att patienten är nedgången och stressad. Men det kan också drabba fullt friska. Normalt är detta en harmlös bakterie, säger han."
Målet var inte att bli ömkad, utan påvisa att detta kan ha orsakats av stress (på jobbet?). Trösta ska försöka se till att ämnet kommer upp på The Board-mötet i kväll.
måndag, mars 30, 2009
Projektansökan på gång!
Måndag. Bröstsmärtorna under kontroll så länge jag tar det lugnt...
Som vanligt anlände jag först till arbetsplatsen på morgonen. En efter en droppade in och började undra om det skulle vara något möte i dag. Struthåret hade nämligen skrivit upp att han hade möte på andra sidan stan samtidigt som P-mötet var inbokat (i den vördade planeringskalendern). De närvarande satte sig ner i ett improviserat möte, som Struthåret en dryg timme senare förvirrat snubblade in i. "Har ni ett möte?"
Trösta sade, med uppenbart noll sympati för föregående talare; att alla mötestider bokades in på ett gemensamt möte i januari. Struthåret vek sig inte, utan hävdade att han bokade in sitt möte för över en månad sedan... Han lyssnar inte, eller hur?
Under mötet diskuterade vi för övrigt aktuella projektansökningar och då kom min projektidé upp på tapeten. Deadline är den 1 april, så det är ju verkligen i sista sekunden, men det vore väl synd att inte försöka?
Till historien hör att jag började skriva på det i februari, men då var Struthåret inte vidare entusiastisk när han fick höra att jag ville ha hjälp med ansökan (av någon erfaren, exempelvis Musikern eller Neutrala). I stället för att bli glad över att en anställd hade tagit till sig uppmuntran att söka projektmedel, sade han med myndig röst; att han i så fall måste göra utrymme för det i v-planen, att jag måste diskutera det med honom först. Gensvaret var kort sagt helt oinspirerat, vilket fick mig att lägga det på is...
Feodalskan bad mig att diskutera idén med Struthåret, innan jag lade ner mer tid på det. Efter mötet beskrev jag konceptet i korta ordalag för Struthåret, som medgav att det lät intressant. Han bad mig också att kontrollera de formella krav, ex. underskrifter från firmatecknare, som eventuellt krävdes i ansökan. Sagt och gjort, nu gäller det att snabbt få ner allt på pränt. Synd bara att man ska vara sjuk.
Jag jobbade med projektet större delen av eftermiddagen och sedan blev klockan raskt tre - dags för dagishämtning. Feodalskan frågade mig på väg ut genom dörren om jag hade hunnit med registreringen av en cirkel, men jag sade att jag hade prioriterat ansökan. Hon hade gärna
velat veta det, sade hon torrt (milt sagt). När hon tidigare bad mig om tjänsten hade jag svarat henne; "njae, det kan bli svårt att hinna med". Det räckte väl? Tydligen inte.
Det slutade med att hon gjorde det själv. Slutet gott, allt gott!
Som vanligt anlände jag först till arbetsplatsen på morgonen. En efter en droppade in och började undra om det skulle vara något möte i dag. Struthåret hade nämligen skrivit upp att han hade möte på andra sidan stan samtidigt som P-mötet var inbokat (i den vördade planeringskalendern). De närvarande satte sig ner i ett improviserat möte, som Struthåret en dryg timme senare förvirrat snubblade in i. "Har ni ett möte?"
Trösta sade, med uppenbart noll sympati för föregående talare; att alla mötestider bokades in på ett gemensamt möte i januari. Struthåret vek sig inte, utan hävdade att han bokade in sitt möte för över en månad sedan... Han lyssnar inte, eller hur?
Under mötet diskuterade vi för övrigt aktuella projektansökningar och då kom min projektidé upp på tapeten. Deadline är den 1 april, så det är ju verkligen i sista sekunden, men det vore väl synd att inte försöka?
Till historien hör att jag började skriva på det i februari, men då var Struthåret inte vidare entusiastisk när han fick höra att jag ville ha hjälp med ansökan (av någon erfaren, exempelvis Musikern eller Neutrala). I stället för att bli glad över att en anställd hade tagit till sig uppmuntran att söka projektmedel, sade han med myndig röst; att han i så fall måste göra utrymme för det i v-planen, att jag måste diskutera det med honom först. Gensvaret var kort sagt helt oinspirerat, vilket fick mig att lägga det på is...
Feodalskan bad mig att diskutera idén med Struthåret, innan jag lade ner mer tid på det. Efter mötet beskrev jag konceptet i korta ordalag för Struthåret, som medgav att det lät intressant. Han bad mig också att kontrollera de formella krav, ex. underskrifter från firmatecknare, som eventuellt krävdes i ansökan. Sagt och gjort, nu gäller det att snabbt få ner allt på pränt. Synd bara att man ska vara sjuk.
Jag jobbade med projektet större delen av eftermiddagen och sedan blev klockan raskt tre - dags för dagishämtning. Feodalskan frågade mig på väg ut genom dörren om jag hade hunnit med registreringen av en cirkel, men jag sade att jag hade prioriterat ansökan. Hon hade gärna
velat veta det, sade hon torrt (milt sagt). När hon tidigare bad mig om tjänsten hade jag svarat henne; "njae, det kan bli svårt att hinna med". Det räckte väl? Tydligen inte.
Det slutade med att hon gjorde det själv. Slutet gott, allt gott!
lördag, mars 28, 2009
Hjärta rimmar på smärta
I dag åkte vi in till akuten på Danderyds sjukhus för att kolla upp mina hjärtinfarktsliknande symptom (tryck över bröstet, svårigheter att andas, strålningar ut i vänster arm, svettningar och lätt yrsel). Det började i går, men jag fäste inte så mycket uppmärksamhet vid dem. Väl där konstaterade man att mitt EKG såg bra ut, liksom mina blodprov, förutom lite högt på min "snabbsänka"; 14, där normalt är ungefär 5, vilket kunde tyda på virus. Jag var mycket lättad över att inte vara sjuk på allvar, men det hade varit skönt med en diagnos - och ett botemedel.
Nu har jag just inmundigat lite rött, eftersom det visst ska vidga blodkärlen. Det verkar inte hjälpa mycket, men lite lugnare är jag.
*svordomar* jobb!
Nu har jag just inmundigat lite rött, eftersom det visst ska vidga blodkärlen. Det verkar inte hjälpa mycket, men lite lugnare är jag.
*svordomar* jobb!
fredag, mars 27, 2009
Misslyckad chefskopia
För ett par veckor sedan damp det ner räkningar på kontoret för vår kopiator. På toppen av de redan hutlösa hyreskostnaderna hade vi ett hutlöst dyrt serviceavtal. Jag tog då upp med Struthåret att vi i dagsläget betalade mycket pengar för en kopiator vi inte ens var nöjda med. Bokade därför in ett möte med företaget i förhoppningen att minska kostnaderna, som de ställde in på grund av sjukdom.
Några dagar senare ringde en konkurrent med ett frestande förslag om att lösa bindningstiden (5 år!) och ett erbjudande på en bättre maskin till ett bättre avtal. Killen var trevlig och visade sig till och med känna gamla klasskamrater från lågstadiet... Dessutom verkade han mycket kunnig inom färg- och tryckteori. Jag presenterade honom för Struthåret, som genast intog en avvaktande, snudd på fientlig ställning. Han ville vara lojal mot vår nuvarande leverantör och ansåg sig inte kunna avslöja det vi betalade i dag; "det vore fusk". Och omoraliskt. Och kanske olagligt? Och så vidare. Det månne vara den policy vi har, men då är den alldeles ny. Under tidigare förhandlingar (som när vi köpte den förra kopiatorn) har vi gladeligen visat upp gamla fakturor utan några moraliska betänkligheter. Vidare är det svårt att veta vad "lösesumman" blir om konkurrenten inte vet vad vi betalar i dag...
I mina ögon är han otroligt nyckfull och verkar alltjämt sträva efter att hitta fel och falskspel, även i det lugnaste av vatten. Struthåret väljer inte sina strider med omsorg.
Mannen ute med polare i kväll igen. Barnet äter dåligt och spyr upp vällingen. Tröstar och slänger honom tidigt i sängen. Äter en snabbt tillredd pannbiff med tomater och mjölk till middag.
Några dagar senare ringde en konkurrent med ett frestande förslag om att lösa bindningstiden (5 år!) och ett erbjudande på en bättre maskin till ett bättre avtal. Killen var trevlig och visade sig till och med känna gamla klasskamrater från lågstadiet... Dessutom verkade han mycket kunnig inom färg- och tryckteori. Jag presenterade honom för Struthåret, som genast intog en avvaktande, snudd på fientlig ställning. Han ville vara lojal mot vår nuvarande leverantör och ansåg sig inte kunna avslöja det vi betalade i dag; "det vore fusk". Och omoraliskt. Och kanske olagligt? Och så vidare. Det månne vara den policy vi har, men då är den alldeles ny. Under tidigare förhandlingar (som när vi köpte den förra kopiatorn) har vi gladeligen visat upp gamla fakturor utan några moraliska betänkligheter. Vidare är det svårt att veta vad "lösesumman" blir om konkurrenten inte vet vad vi betalar i dag...
I mina ögon är han otroligt nyckfull och verkar alltjämt sträva efter att hitta fel och falskspel, även i det lugnaste av vatten. Struthåret väljer inte sina strider med omsorg.
Mannen ute med polare i kväll igen. Barnet äter dåligt och spyr upp vällingen. Tröstar och slänger honom tidigt i sängen. Äter en snabbt tillredd pannbiff med tomater och mjölk till middag.
torsdag, mars 26, 2009
Minor och vattentäta skott
I dag kom detta mail:
Feodalskan: Svensk slav, tacksam om du kan hjälpa till med att kolla lokalerna och klockan därnere idag. Se mailet nedan från cirkelledare.
Svensk slav: Ligger verkligen efter med listor och annat, tacksam om du kan fråga någon annan.
Feodalskan: Vilken är denna annan idag???
Svensk slav: Feodalskan, jag måste kunna säga nej när du ber mig om något, annars kan du lika gärna befalla mig - vilket väl bara Struthåret kan göra. Vi är fyra stycken som jobbar här just nu och två till kommer att dyka upp senare. Vidare, varför måste det ske i dag?
Jag fick inget svar på det sista mailet, vilket jag tolkar som att hon förstod att hon lät lite krävande. Mail misstolkas lätt, så det är ju inte omöjligt att hon försökte vara lätt ironisk (possible, however not very plausible). Så länge den möjligheten finns är dock mailet inget bra "bevis" på hennes intolerans.
By the way: Det som behövde göras i lokalerna var att byta batteri på klockan i sal 1, samt se över städningen i lilla pentryt (städarens uppgift, men då han bara är där torsdag och söndag måste grupperna städa upp efter sig - vilket inte alltid händer). Varken akuta eller svåra uppgifter, i mina ögon.
Åkte till skolan efter arbetet, men inga små kycklingar dök upp. Det sög hårt. MEN - Mannen i mitt liv hade en överraskning åt mig hemma som räddade kvällen; ett frikostigt bidrag till min Titanic-samling. Skoj! Fördrev ensam-hemma-kvällen med att läsa om isberg, en tursam sjuksyster, minor och vattentäta skott.
Feodalskan: Svensk slav, tacksam om du kan hjälpa till med att kolla lokalerna och klockan därnere idag. Se mailet nedan från cirkelledare.
Svensk slav: Ligger verkligen efter med listor och annat, tacksam om du kan fråga någon annan.
Feodalskan: Vilken är denna annan idag???
Svensk slav: Feodalskan, jag måste kunna säga nej när du ber mig om något, annars kan du lika gärna befalla mig - vilket väl bara Struthåret kan göra. Vi är fyra stycken som jobbar här just nu och två till kommer att dyka upp senare. Vidare, varför måste det ske i dag?
Jag fick inget svar på det sista mailet, vilket jag tolkar som att hon förstod att hon lät lite krävande. Mail misstolkas lätt, så det är ju inte omöjligt att hon försökte vara lätt ironisk (possible, however not very plausible). Så länge den möjligheten finns är dock mailet inget bra "bevis" på hennes intolerans.
By the way: Det som behövde göras i lokalerna var att byta batteri på klockan i sal 1, samt se över städningen i lilla pentryt (städarens uppgift, men då han bara är där torsdag och söndag måste grupperna städa upp efter sig - vilket inte alltid händer). Varken akuta eller svåra uppgifter, i mina ögon.
Åkte till skolan efter arbetet, men inga små kycklingar dök upp. Det sög hårt. MEN - Mannen i mitt liv hade en överraskning åt mig hemma som räddade kvällen; ett frikostigt bidrag till min Titanic-samling. Skoj! Fördrev ensam-hemma-kvällen med att läsa om isberg, en tursam sjuksyster, minor och vattentäta skott.
onsdag, mars 25, 2009
Chairman of the Board
Så kom dagen. På morgonen var H2 och jag helt ensamma. Perfekt, ingen som kunde ställa frågor om vart vi skulle. H2 talade om att Struthåret hade reagerat märkligt - igen. Han fick höra talas om marknadsföringsmötet och började med att säga att både jag och H2 inte behövde åka. Fine, sade H2, då åker bara Helena. Det var nog inte vad han ville höra. Han undrade lite försiktigt om det skulle fattas viktiga beslut, varpå H2 svarade att det handlar mest om att träffas och diskutera, men för säkerhets skull kanske han kan åka själv. Nej, det ville han inte. (Bara inte Svensk slav åker, eller?) Som vanligt, klent och kryptiskt.
Så kom mötet. H2 och jag bestämde oss för att inte ropa "hej", utan låta Chairman of the Board börja prata. Först var det lite löst snack och sedan började han berätta om vad han hade hört. Den mesta informationen kom från Cool i styrelsen, som i sin tur kom från frun Trösta. Hon hade uttryckt oro för stämningen på arbetsplatsen. Chairman hade också upplevt att Struthåret höll inne med information och var väldigt defensiv och undflyende (paranoid), när The Board ställde helt vanliga frågor.
I överlag var det ett bra möte, som vi själva tyckte spårade ur lite, men Chairman var mycket nöjd, sakligt och bra. Han var så klart också missnöjd över att det var mycket värre än han trodde och att det hade pågått under så lång tid. En utomstående konsult måste förmodligen in och då är det fullt krig. Därför är det så skönt att The Board kom till oss. Ingen kan anklaga oss för illojalitet.
Så kom mötet. H2 och jag bestämde oss för att inte ropa "hej", utan låta Chairman of the Board börja prata. Först var det lite löst snack och sedan började han berätta om vad han hade hört. Den mesta informationen kom från Cool i styrelsen, som i sin tur kom från frun Trösta. Hon hade uttryckt oro för stämningen på arbetsplatsen. Chairman hade också upplevt att Struthåret höll inne med information och var väldigt defensiv och undflyende (paranoid), när The Board ställde helt vanliga frågor.
I överlag var det ett bra möte, som vi själva tyckte spårade ur lite, men Chairman var mycket nöjd, sakligt och bra. Han var så klart också missnöjd över att det var mycket värre än han trodde och att det hade pågått under så lång tid. En utomstående konsult måste förmodligen in och då är det fullt krig. Därför är det så skönt att The Board kom till oss. Ingen kan anklaga oss för illojalitet.
tisdag, mars 24, 2009
Pyttemjuk utblick
Leader of the Project ringde mig i dag klockan tio i nio. Han hade glömt nyckeln hemma och ingen var på kontoret. Feodalskan var inbokad på möte i dag och vi är ju pretty much de enda som kommer in före halv tio…
På jobbet mailade jag i väg en påminnelse om kursen. Feodalskan påpekade att hon inte hade fått information om tiden innan, varpå jag upplyste henne om mailet hon svarade på för cirka tre veckor sedan.
”Vi använder väl fortfarande planeringskalendern, trodde jag”, sade hon, åsyftande ett Excel-dokument vi använder. Att det är hennes eget ansvar att fylla i den, glömde hon nog bort i stundens hetta... H2 menade att det borde ligga i deltagarens intresse att kontrollera tid och plats, men det beror väl på hur man väljer att se på saker. Det är nog inte lätt att ”aldrig ha fel”.
Kursen avklarades och Feodalskan, H2, Stolta, Neutrala och Trösta var på plats. Inte Struthåret, som inte hade bevärdigat mitt initiativ med ett svar. Jag är själv nöjd med min insats och fick mycket ros av kollegorna, men självklart lite ris också. Stolta blev missnöjd när jag - till hälften skämtsamt, till hälften irriterat av att ständigt bli avbruten och förmodligen med en gnutta cynism - besvarade henne med att påtala att eftersom jag får samma fråga för fjärde gången på väldigt kort tid, så är ni visst mycket intresserade av just detta. Ödmjuk och naiv som jag är (…) bad jag senare om ursäkt i tron att hon genast skulle ”förlåta mig” och själv ta på sig en del av skulden. Icke. ”Nej, det lät inte så trevligt, tycker jag.” Vidare; ”Svensk slav, (översättning: ”lilla gumman”) om du har tänkt vara cirkelledare i framtiden tycker jag att du ska tänka på att inte skjuta på alla frågor till sist och sedan inte ta upp dem. Det skapar frustration.” Mitt svar, i stolpar:
1. Det fanns ett upplägg av en bra anledning; bland annat för att undvika just frustration.
2. För att berätta om B måste jag först berätta om A.
3. För en nybörjare är det lätt hänt att man ställer samma fråga, bara omformulerad, utan att ens inse det. Möjligen kunde jag ha ansträngt mig för att vara ännu mer förstående och flexibel på grund av det.
4. Jag tog faktiskt upp alla frågor i slutet.
Stolta: ”Det fanns ju uppenbarligen ett behov i gruppen att få veta svaret på just den frågan, som du borde ha adresserat.”
Jag försvarade mig lite taffligt med att Färggranna ju ville börja sin lektion lite tidigare och att vi därför fick avrunda lite hastigt. Sedan flydde jag fältet och började så klart genast att älta, älta, älta.
Hemma kom jag på helt andra svar, som kanske inte var bättre... Lika bra att jag höll dem för mig själv. Det kändes bättre efter att ha pratat med H2 i telefon. Hon skulle också ha blivit ledsen över kritiken och var väl medveten om att det ligger mycket förberedelser bakom. Det var en oväntat bra kurs, tyckte hon och alla som hon hade pratat med. Hon hade inte ens varit missnöjd om hon hade betalat för den. Det kan jag vara nöjd med.
Märkligt, jag och Stolta har aldrig haft problem förut. Jag antar att vi alla mer eller minde drabbas av den tryckande stämningen på kontoret... Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om folk smittas av Struthårets uppfattning; att jag är ung, dum och värdelös.
På jobbet mailade jag i väg en påminnelse om kursen. Feodalskan påpekade att hon inte hade fått information om tiden innan, varpå jag upplyste henne om mailet hon svarade på för cirka tre veckor sedan.
”Vi använder väl fortfarande planeringskalendern, trodde jag”, sade hon, åsyftande ett Excel-dokument vi använder. Att det är hennes eget ansvar att fylla i den, glömde hon nog bort i stundens hetta... H2 menade att det borde ligga i deltagarens intresse att kontrollera tid och plats, men det beror väl på hur man väljer att se på saker. Det är nog inte lätt att ”aldrig ha fel”.
Kursen avklarades och Feodalskan, H2, Stolta, Neutrala och Trösta var på plats. Inte Struthåret, som inte hade bevärdigat mitt initiativ med ett svar. Jag är själv nöjd med min insats och fick mycket ros av kollegorna, men självklart lite ris också. Stolta blev missnöjd när jag - till hälften skämtsamt, till hälften irriterat av att ständigt bli avbruten och förmodligen med en gnutta cynism - besvarade henne med att påtala att eftersom jag får samma fråga för fjärde gången på väldigt kort tid, så är ni visst mycket intresserade av just detta. Ödmjuk och naiv som jag är (…) bad jag senare om ursäkt i tron att hon genast skulle ”förlåta mig” och själv ta på sig en del av skulden. Icke. ”Nej, det lät inte så trevligt, tycker jag.” Vidare; ”Svensk slav, (översättning: ”lilla gumman”) om du har tänkt vara cirkelledare i framtiden tycker jag att du ska tänka på att inte skjuta på alla frågor till sist och sedan inte ta upp dem. Det skapar frustration.” Mitt svar, i stolpar:
1. Det fanns ett upplägg av en bra anledning; bland annat för att undvika just frustration.
2. För att berätta om B måste jag först berätta om A.
3. För en nybörjare är det lätt hänt att man ställer samma fråga, bara omformulerad, utan att ens inse det. Möjligen kunde jag ha ansträngt mig för att vara ännu mer förstående och flexibel på grund av det.
4. Jag tog faktiskt upp alla frågor i slutet.
Stolta: ”Det fanns ju uppenbarligen ett behov i gruppen att få veta svaret på just den frågan, som du borde ha adresserat.”
Jag försvarade mig lite taffligt med att Färggranna ju ville börja sin lektion lite tidigare och att vi därför fick avrunda lite hastigt. Sedan flydde jag fältet och började så klart genast att älta, älta, älta.
Hemma kom jag på helt andra svar, som kanske inte var bättre... Lika bra att jag höll dem för mig själv. Det kändes bättre efter att ha pratat med H2 i telefon. Hon skulle också ha blivit ledsen över kritiken och var väl medveten om att det ligger mycket förberedelser bakom. Det var en oväntat bra kurs, tyckte hon och alla som hon hade pratat med. Hon hade inte ens varit missnöjd om hon hade betalat för den. Det kan jag vara nöjd med.
Märkligt, jag och Stolta har aldrig haft problem förut. Jag antar att vi alla mer eller minde drabbas av den tryckande stämningen på kontoret... Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om folk smittas av Struthårets uppfattning; att jag är ung, dum och värdelös.
måndag, mars 23, 2009
Krig på onsdag
I dag lunchade jag och H2 på O'leary's för att samordna oss inför mötet med Chairman of the Board på onsdag. Som vanligt var det en strid ström av ord från båda som vällde ut och det var inte lätt att få ner allt i stolpar. Det är helt enkelt - för mycket. Struthåret gör det ju så svårt för sig själv. Om han bara märker flyttkartongerna, slipper han alla dumma frågor från flyttarbetarna.
I lördags pratade jag med Avhopparen som berättade att rapporter har framförts till Arbetsmiljöverket 2001 0ch 2005. Fyra år mellan, blir det en trend? Chairman of the Board var inkopplad även då, så mina förväntningar är inte skyhöga.
Till något helt annat; i dag fick jag mycket positiv feedback från en annan avdelning, för mina nya tekniska lösningar och hemsidan - allt för att förenkla för kunden. Det kan resultera i en workshop för andra webbansvariga. Jag har blivit sedd! Resistance is futile!
I lördags pratade jag med Avhopparen som berättade att rapporter har framförts till Arbetsmiljöverket 2001 0ch 2005. Fyra år mellan, blir det en trend? Chairman of the Board var inkopplad även då, så mina förväntningar är inte skyhöga.
Till något helt annat; i dag fick jag mycket positiv feedback från en annan avdelning, för mina nya tekniska lösningar och hemsidan - allt för att förenkla för kunden. Det kan resultera i en workshop för andra webbansvariga. Jag har blivit sedd! Resistance is futile!
fredag, mars 20, 2009
Vin och flingor
Firar min nya blogg med att köpa frosties och en flaska vitt. Etiketten löd: Chardonnay. South Africa. Allt jag behöver veta.
Anonym dagbok tar sin början
Tomt på kontoret. Feodalskan ringer och ber mig flytta projektorn från AV-rummet till cirkelledarskåpet, samt ta in bokpaketen från lektionssalen till hennes kontor. Hon ber riktigt snällt, I comply.
Neutrala kommer in strax innan tolv. Vi äter lunch och jag presenterar min och Tröttas projektidé för henne, som hon gillar skarpt. Samtalet rullar på friktionsfritt och caesarsalladen smakar prima.
Jag erbjuder mig att hjälpa The Project med reklamblad inför deras föreläsning, de accepterar gladeligen. Min kompetens kommer till användning – jag spinner.
Åker hem vid fyra.
Neutrala kommer in strax innan tolv. Vi äter lunch och jag presenterar min och Tröttas projektidé för henne, som hon gillar skarpt. Samtalet rullar på friktionsfritt och caesarsalladen smakar prima.
Jag erbjuder mig att hjälpa The Project med reklamblad inför deras föreläsning, de accepterar gladeligen. Min kompetens kommer till användning – jag spinner.
Åker hem vid fyra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)