I dag ringde facket. Mitt hjärta hoppade över ett slag, men det visade sig att Struthåret bara hade varslat facket rent allmänt om kommande uppsägningar, alltså inte särskilt nämnt mig.
Den trevliga kvinnan bad mig berätta om min arbetssituation och arbetsplatsen i stort. Jag visste inte vad hon ville veta, men jag började berätta om min mammaledighet, före, under och efter, min vikarie (H2), avsaknad av arbetsfördelning, till och med min nära-utbrändhet hösten 2006.
Hon frågade hur länge jag var borta på mammaledighet, jag svarade oktober 2007-september 2008 på heltid och att jag därefter arbetade en till två dagar i veckan fram till december 2008. När hon sade att det var en kort ”ledighet” var jag tvungen att berätta att Struthåret hade ringt mig redan efter ett halvår och frågat om jag kom tillbaka före sommaren. ”Hade du ens slutat amma då?”, frågade hon och nej, det hade jag ju inte. Jag behöver kanske inte nämna att hon tyckte att det lät rätt illa alltihop.
Vi får se vad detta kan leda till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar