Sinnessjuk

Nu har jag bokat in en sittning med en tjej på Stora Stygga Avdelningen. Hon mailade mig den 14 april med en förfrågan om en privat genomgång av tjänsten för att kunna avgöra om det var något som passade dem. Struthåret är ju vanligtvis inte så positivt inställd till samarbete och särskilt inte med Stora Stygga Avdelningen, så jag mailade honom om det. Två veckor senare mailade hon igen, men jag hade fortfarande inte fått något svar från Struthåret. Ok då, sade vilden och rebellen i mig (ironi), så nu ska vi ses i mitten av maj.

H2 var nyss tvungen att prata av sig lite efter ett okontrollerat (obevittnat) gråtanfall, som ett resultat av ett jobbsamtal med Struthåret. Hon hade undrat vad hon har för befogenheter i arbetet med föreningarna i huset. Särskilt ville hon veta hur hon skulle ställa sig till en förfrågan från en ny förening, som ville ha hjälp med en film - mitt område, alltså. Hon ville ha med mig på mötet, så att jag kunde hjälpa till att avgöra hur genomtänkt det var. Det tyckte inte han, för då skulle det ge en signal om att det var en stor grej för oss. Å andra sidan har han redan sökt 10 000:- från distriktet, vilket verkar tyder på att han tar det på stort allvar.
Hans ursäkter för att slippa ha med mig på möten av beslutskaraktär börjar bli väldigt genomskinliga och tjatiga. H2 tycker att han beter sig helt sinnessjukt och att det var främst insikten om att hon inte kunde arbeta kvar på ett sådant dårhus, som gjorde att det brast för henne. Jag var lugn, för den insikten kom jag till för ett tag sedan. Välkommen till klubben! :)

Lättad

Nu är det en vecka sedan mitt senaste inlägg och det har egentligen inte hänt så mycket. Förutom på tisdagen (21 april) förstås.

Till slut hade jag alltså ett utvecklingssamtal (eller vad det nu var) med Struthåret. Eftersom jag inte rikigt visste vad det gällde - avsked, löneförhöjning (HAHA!), samtalet med The Board - var jag inte så väl förberedd och det meddelade jag honom innan vi satte oss ner. Han svarade med gott mod: "Nej men, det är inte jag heller. Vi ska ju bara prata lite om situationen här."
Då så, det kändes ju genast bättre att veta att han inte hade tänkt igenom det han skulle säga. Jättebra.
För att det inte skulle bli alltför pinsamt skrev jag snabbt ut lite underlag för båda projektidéerna, offerten för kopiatorn, förslag på upplägg för RE:PDF workshop - det vill säga en massa obesvarade mail... Det visade sig vara en sund taktik; en som hjälpte mig att samla styrka. Struthåret verkade ge det en ärlig chans och tog sig tid att läsa igenom allt - vilket förvisso pekar på att han inte hade läst mailen - och kom med en del konkreta och användbara förslag.
Lite oroväckande var det dock när han tog upp "ett projekt som handlade om brottslighet här i kommunen" och letade fram kontaktuppgifter som kanske även kunde vara bra i ett av de nya projekten. Påpekade lite fint att det var ju de fem polisfilmerna som jag jobbade med från december 2006 fram till allra sista veckan innan föräldraledigheten i oktober 2007. "Jaså, du kanske var inkopplad i det, ja..."
Jovars, litegrann så där. Jobbade bara med manusskrivning, inspelningskontakter, filmning, redigering... (NOLL KOLL!)

...men med utgångspunkt från vad jag är van vid, så var det ändå ett bra möte.

Sedan kom vi fram till arbetsfördelningen. Förslaget kanske såg ok ut på papper, men jag har dessvärre tillräckligt lång erfarenhet av just de uppgifterna och just de människorna för att veta att det inte skulle fungera. Det innebar dessutom att jag snarare tog några steg bakåt på karriärstegen.
Så moget och så sakligt jag kunde försökte jag sälja in att jag skulle, liksom H2, kunna ta över några av Feodalskans ansvarsområden och på sätt avlasta henne. Då kan alla administrera sin egen verksamhet från början till slut, i stället för löpande-band-principen. "Men hon behöver ju hjälp", menade Struthåret. Ja, det behöver hon sannerligen. Vidare sade han att hon är duktig på att få in verksamhet och att han inte vill slösa bort hennes kompetens på administration... men min drar han sig inte för att skänka till skonsam rakning av råttor. (Tack, Øverli!)
Det "roligaste" var att blotta tanken på att "alla skulle sköta sin egen HaTa" var helt absurd i hans ögon. Så fungerar det på många avdelningar i landet, fortsatte jag, vilket har visat sig fungera bättre för dem. Norrut har de helt övergett konceptet "HaTa-knapprare" och kör i stället med "superanvändare" som kan hjälpa till med lite svårare grejer. Struthåret sade att han minsann känner till hur det fungerar hos andra (och att jag med andra ord hittar på?), han kan sitt The Company. Jag svarade coolt att jag bara återger vad representanter på de andra avdelningarna i fråga har sagt till mig. Han var på väg att brusa upp flera gånger, men mitt lugn förbjöd honom det.
Till slut yttrade jag de ödesmättade orden, som så länge har ringt i mina öron, mitt mantra:

"Jag vill inte vara Feodalskans assistent."

Tyst.

"Vill du inte?"

"Nej, det vill jag inte och jag tänker inte säga upp mig på stående fot, men nu vet jag åtminstone vartåt det barkar. Jag respekterar ditt beslut och bakomliggande anledningar, men detta är inte vad jag ser i min framtid."

Tyst igen.

Det verkade som om det var helt oväntat. Nu vet han åtminstone och har en rimlig chans att komma med ett bättre erbjudande innan jag valsar vidare. Jag gillar ju The Company, men just nu gillar inte The Company mig.
Som jag ser det så prioriterade Struthåret H2, trots att hon anställdes senare. Hon fick ha utvecklingssamtalet mycket tidigare och hennes önskemål togs på allvar. Förlåt H2, om du någonsin läser detta, men just nu känns det så. Du är oerhört kompetent och förtjänade mer ansvar och bättre uppgifter, men det gjorde jag också. Peace.

Kort och gott, mötet var mycket lyckat och jag lämnade det lätt som en fjäder. Jag är så stolt över mig själv och hur smidigt och elegant jag skötte samtalet. Jag har vunnit! In your face, biatch!

Vad är väl en bal på slottet?

På morgonen pratade jag och Neutrala i säkert en timme. Eftersom Struthåret nu känner till att H2 och jag har pratat med The Board, berättade jag det för henne också; att Struthåret kanske straffar mig genom att hindra mig från att gå på balen (marknadsföringsmötet), att jag sakta, men säkert, börjar ta åt mig på riktigt. Ett av de största skälen till att jag började skriva här var för att påminna mig själv om att jag är omringad av idioter, men det blir svårare och svårare att inte vända kritiken mot sig själv - ännu mer än jag redan gör.

UR askan, i elden...

I dag var jag på UR på seminarium om Folkbildningskanalen, potentiell användning av TV- och radioprogram i vår verksamhet, samarbetsmöjligheter m.m. Vi fick träffa två producenter, som pratade om sina tidigare och kommande satsningar, både givande och nyttigt. En representant från Stora Stygga Avdelningen (MFansvarig) var där, ytterligare ett bra tillfälle att nätverka lite.

Vid lunch fick jag ett sms:

H2 (12.12): Struthåret går på mötet i morgon i stället för oss. Hoppas allt är bra med dig. H2

Svensk slav (13.11): Ok, lite hastigt påkommet. Hälsa att han bör ha med sig exempel på tidigare mf. Får jag fråga varför?

Vi hördes vid efter seminariet, då hon rinde mig. Hon var lindrigt sagt upprörd över att Struthåret inte kan ta till vara på folks kompetens (vad sägs om sex års medieutbildning?). "Åk då, om du nu är så duktig på marknadsföring - och gör bort dig!", menade hon.
H2, Struthåret, Musikern och Neutrala hade alltså haft ett snabbt, improviserat möte på morgonen där frågan togs upp. Struthåret hade skrivit ut agendan och gett till de närvarande och frågat vem som skulle gå. Han uttryckte även irritation över att jag "tydligen hade gått och bokat in mig." Det var en rätt förvrängd synvinkel. H2 och jag hade blivit personligt inbjudna till ett diskussionsmöte, som jag hade tackat "ja" till och det i god tid (fredagen den 13 mars, duh-duh-duh-duh-duh-duh-duh-duh...). Struthåret var också tidigt informerad.
Musikern svarade som han förväntades svara på den ledande frågan; att Struthåret väl borde gå.
H2 protesterade argt med tystnad. Struthåret visste mycket väl hennes åsikter i ämnet och hon tänkte inte tjata. Innan p-mötet hade han åter igen tydliggjort att han hellre såg att bara H2 åkte - eftersom det är jag som är mest kunnig och både jobbar och är utbildad i området - men till slut åkte han tydligen själv så att jag inte skulle skämma ut honom... Förstår bara inte vad han har fått det ifrån. Jag aktar mig väldigt noga för att uttala mig om sådant jag inte begriper och är rätt lågmäld i dylika sammanhang. Den senare tiden har min kompetens och närvaro varit eftertraktad, så det gör väl mig till en helt ok ambassadör för avdelningen? MFansvarig blev uppriktigt besviken när jag meddelade att jag inte kunde närvara på mötet i morgon. Hon sade det säkert fyra gånger.

Orkar inte vara upprörd, orkar inte vara inte upprörd...

Många inställda möten blir det...

Tillbaks från lunch med Trösta. Hon och Struthåret skulle ha möte om verksamheten; dess fel och brister och förslag på förbättringar, vilket han nu ställde in fem minuter innan det skulle börja. Det visade sig att han inte skulle hinna på grund av ett möte med The Project. Sedan vimsade han omkring på kontoret i två timmar innan han åkte i väg just innan lunch. Det var mycket genomskinligt - och uppenbart att han fegade ur. Trösta hade förberett sig noga och var mycket taggad inför det hela, nu föll det bara platt.
Vidare meddelade hon mig också att hon kommer att ta ett uppehåll i maj, oavsett hur det blir med allt. Hon mår helt enkelt för dåligt av stämningen här. Det tar henne flera dagar innan hon kommer i fas efter en dags vistelse på vårt kontor. Och hon jobbar med personalfrågor.

Trösta tycker att jag ska prata med M1 och fråga henne hur jag ska söka mig till deras avdelning. Hon vet ju vad jag går för och skulle kanske kunna hjälpa mig. Hon har rätt. Jag kontaktar henne snart. Trösta tyckte också att jag skulle fråga Struthåret vad vårt möte kommer att handla om, så att jag inte hamnar i det läget att jag tvingas försvara mig och mina uttalanden till The Board. Även om vi inte tar upp just de frågorna betvivlar jag att det skulle leda till något annat än tandagnissel. För ett tag sedan skrev jag ner mina tankar och synpunkter inför mötet med Chairman och då fanns denna redogörelse från ett tidigare produktivt möte med gullungen. Ni kommer kanske att förstå varför jag inte är intresserad av en repris:

==========
Vid arbetsmötet halar Struthåret fram den nya sektionsplanen och undrar om jag har några frågor. Jag är inte längre uppskriven som handläggare och har därför många:

Svensk slav: Varför ingår jag inte i 34-sektionen, eller någon annan sektion?
Struthåret: Det är mer handläggare som gör det.
Svensk slav: Är inte jag det?
Struthåret: Nej, du är stab. (detta återkommer vi till)
Svensk slav: Videoverksamheten, var det en del av stabfunktionen?
Struthåret: Nej, om du hade sådan verksamhet vore du handläggare.
Svensk slav: Det var jag ju fram till att jag gick på mammaledighet.
Struthåret: Ja, men inte just nu.
Svensk slav: Nej, jag har ju inte börjat arbeta ännu. Är denna sektionsplan alltså en prognos snarare än en beskrivning av nuläget? För H2 är ju faktiskt inte handläggare just nu?
Struthåret: (luddigt svar, hum, hum) Nej, detta ska gälla framöver. H2 har uttryckt en särskild önskan att få vara handläggare och få assistera Feodalskan.
Svensk slav: Men då kan väl du skriva att jag kommer att vara handläggare, precis som jag var tidigare? Dessutom har ju även jag ”uttryckt en särskild önskan att få vara handläggare”.
Struthåret: Jag kan inte ändra den hur som helst, eftersom styrelsen redan har godkänt den.

Svensk slav: Vad innebär stab då?
Struthåret: (luddigt svar igen) Att du är behjälplig med kontorsgöromål, lite datorsupport, finns till hands där det behövs.
Svensk slav: Men jag ingår alltså inte i någon sektion?
Struthåret: Nej, du är stab.
Svensk slav: Vad är meningen med den här sektionsplanen?
Struthåret: Den togs fram då vi insåg behovet av en turordningslista, så att ingen på 34 kunde avskedas före någon på The Circus om de får ekonomiska problem.
Svensk slav: Då kan jag inte avskedas, alltså, eftersom jag är den enda som inte ingår i någon sektion? Jag försöker inte att vara lustig, men jag måste veta vad allt detta innebär och ”vad jag skriver under på”.
Struthåret: Nej, så funkar det inte. (luddigt svar)
Svensk slav: Vad är poängen med sektionerna då?
Struthåret: Alla sektioner har en sektionsledare. Staben och sektionsledarna lyder direkt under mig och handläggare i sektionen 34 under sektionsledare Feodalskan.
Svensk slav: Ok, så då kan hon inte beordra mig arbetsuppgifter, utan de måste komma från dig? Ska H2 assistera Feodalskan hädanefter och jag bara Musikern, utöver det övriga stabsarbetet alltså?
Struthåret: Nej, du kommer att assistera Feodalskan också, du hoppar in där det behövs.
Svensk slav: Med andra ord är min arbetsbeskrivning ”att hjälpa till med vad som helst där det behövs, när verksamhetsledare eller vem som helst av sektionsledarna ber om det?” Kommer ni då åtminstone att samordna era förfrågningar, så att det inte blir dubbeljobb och framför allt; att jag jobbar med rätt saker? Sköter ni prioriteringen åt mig?
Struthåret: (mummel, mummel)

Ungefär så slutade samtalet, men jag gick hem och letade upp mitt senaste avtal. I det står det tydligt att jag är handläggare och övrig tjänsteman. Klart, visade för Struthåret. Det genererade ingen större reaktion, men han verkade klart missnöjd över innehållet, som han tydligen har förträngt.
==========

M.Ö.T.E.

Trösta är här och vi ska äta lunch ihop, baaara hon och jag. Skönt med en vettig människa! Går om 3 minuter.
Struthåret har bokat in ett möte med mig nu på tisdag klockan ett. Får lite kalla fötter. Han ska prata med alla, har han sagt, men inga andra är inbokade ännu. Måste fråga vad vi ska ta upp på mötet, för jag vägrar att ha ett utvecklingssamtal ensam med honom.

Nu går jag.

Battle stations!

The Leader of the Project ringde och var mycket upprörd över allt "tjafs" om trycket. Detaljerna är oviktiga, men jag kan nämna att jag lade på luren vid ett tillfälle... Barnsligt, ohyfsat, a no-no - absolut! - men jag tål inte när folk skriker åt mig. Sedan blev det faktiskt lite väl farsartat när han menade att jag skulle "växa upp litegrann" och "förstå hur världen funkar" eller något liknande (HA! Ska han säga!). Det var ungefär där någonstans det svartnade för ögonen och fingret sökte sig mot den röda lurknappen... Dramatiskt, inte sant?
Det är ju inte ens min strid, I am just the messenger. För övrigt visade det sig att tröjorna inte alls var tryckta! ("Om ni inte tycker att ni kan använda tröjorna som vi har gjort åt oss behöver ni inte det. Vi tycker att dom blev jättesnygga.".) Han erkände, som tur var, att han hade uttryckt sig klumpigt och att han även hade förlorat sitt argument för sin upprördhet; att jag mest tjatade om hur de inte fick göra i stället för att komma med konstruktiva förslag. Svårt att göra om tröjorna redan hade varit klara, liksom.

Det slutade gott, men det var inte kul. Inte alls kul. Behöver jag ens nämna att Struthåret inte följde upp detta? Jag fick åter stå ensam med bördan. Vi borde ha haft ett möte för att diskutera förväntningar om samarbete m.m. för länge sedan, då hade allt detta undvikits. Jag avskyr att bli utskälld när jag bara gör mitt jobb!

Ett litet filmteam

Bara jag och Feodalskan här i dag. Struthåret kommer in vid tre.

Noterade en rutinbrist nyss. I arkiveringshögen låg en verksamhetsrapport som inte hade signerats vid slutrapporteringen. Sist det hände hade listan mycket riktigt slunkit igenom och vi blev tvungna att lägga studietimmarna på 2009 i stället. Jag tog upp det då med Struthåret, har i uppgift att granska allt innan han godkänner, men nu har det alltså hänt igen - även om det denna gång faktiskt var åtgärdat i HaTa. Man kan ju undra om han granskar överhuvudtaget - eftersom han missar ett så viktigt fel - eller bara plitar dit sin kråka och är nöjd med det.

Dialogen om t-shirtarna fortsätter. Nedan finns mailkedjan från i går och i dag. Det första mailet var till byrån och cc:ad The Leader of the Project:

Svensk slav: Här kommer loggorna som ni behöver till tryckning av t-shirten! För vår del kan ni använda den röda, svarta eller vita loggan, men vi kan nog – som sagt – inte godkänna att loggan trycks i blått…

Leader of the Project: Vi har inte pengar till nåt annat än enfärgstryck. Så se det som en inoficiell logga, vi vill ju att ni ska vara med på tröjan. Hoppas ni kan använda dom ändå.

Svensk slav: Vi vill ju förstås vara med på t-shirten, men att trycka vår logotyp i blått går emot vår grafiska profil nationellt och ens om vår avdelning ville kan vi inte tillåta det. Jag tror inte heller att The Charity går med på det. Kan ni inte trycka i svart på den vita t-shirten? Det brukar vara godkänt enligt de flesta grafiska profiler.

Leader of the Project: Det låter helt absurt att juridik skulle hindra ett litet filmteam att trycka teamtröjor. Om ni inte tycker att ni kan använda tröjorna som vi har gjort åt oss behöver ni inte det. Vi tycker att dom blev jättesnygga. Men oavsett vilket har vi inte råd med tryck i fler färger.

Svensk slav: Jag tycker att det är långt mer absurt att ni har tryckt tröjan i blått trots att vi sade ifrån... Det är inte en fråga om åsikt eller estetik, utan om regler för hela The Company som vi inte har bestämt. Jag vidarebefordrar detta till Struthåret så får han ta ställning till om tröjorna kan användas eller inte, men det är inte säkert att ens han har mandat att besluta i frågan.

Jag har inte fått något svar efter det sista mailet. Nog för att vi inte har något samarbetsavtal, men jag borde inte behöva berätta det här för en person i branschen.

The neutral zone

Inget har sagts om något. Alla pratar, är muntra. Konstigt, men det känns skönt med ett standstill ibland.

En grafikbyrå ringde mig i dag förresten. De behövde vår logotyp till tryck av t-shirts, som The Project hade beställt. Frågade vilken färg de ville ha; vinrött, svart, vitt? Nej, det spelade ingen roll, den skulle ändå tryckas i blått. (!!!) Drog i bromsen direkt, men måste säga att jag är lite förvånad över att grafikbyrån inte reagerade själva. Skickade även mail till Leader of the Project där jag meddelade vår (självklara) ståndpunkt. De kan väl välja svart i stället?

Många osända mail blir det...

Suck! Jag säger suck! Hör du det: SUCK!

Feodalskan frågade mig om jag har ändrat utskriftsinställningarna i hennes dator (så att default är en svartvit utskrift). Jag bekräftade detta. ”Va? Om du ändrar något måste du ju berätta det för mig!”, skrek hon hysteriskt. Jag förklarade så lugnt jag förmådde att jag hade mailat alla om detta för över en månad sedan (5 mars, 12.21: För att spara på kostnaderna har jag ändrat automatinställningen på kopiatorn från autofärg till svartvitt. Om man vill ha färg när man kopierar eller skriver ut ändrar man det per tillfälle. Det går förstås att ändra tillbaka om det inte fungerar bra.) och hade dessutom stämt av med Struthåret. Feodalskan ylade vidare att det hittills har blivit färgutskrifter och att jag följaktligen måste ha ändrat något under dagen. När jag föreslog att hon kanske inte hade skrivit ut lokalt på länge tappade hon lite fart, men inte tillräckligt för att backa och be om ursäkt.

Hon har en så taskig grundinställning – och ett sådant jäkla temperament! Det är mycket lättare att skälla ut och fråga sedan än att först kontrollera fakta och ge någon the benefit of a doubt*.
Svensk slav är ju lägst ner i näringskedjan, så det gör inget om man sårar hennes känslor, eller hur, Feodalskan?

Skrev ett mail som jag aldrig tänkte skicka:
Nu har jag i enlighet med Feodalskans krav ändrat så att hon som default skriver ut i färg när hon jobbar lokalt. Övriga skriver ut i svartvitt som default för att medvetet minska kostnaderna, vilket Struthåret godkände en tid tillbaka.
Om någon av någon anledning anser sig behöva samma konfiguration som Feodalskan ombedes de kontakta Struthåret, som i sin tur kontaktar mig. Jag kan inte ta beslut om detta och vanligtvis inte arbetstagaren heller, men jag gjorde ett undantag i detta fall då jag av uppenbara skäl inte vågade säga emot.

Ha en bra dag!

* give somebody the benefit of the doubt
to believe something good about someone, rather than something bad, when you have the possibility of doing either. After hearing his explanation, I was prepared to give him the benefit of the doubt. (The Free Dictionary by Farlex)

Mingel

Råkade precis radera mina Uppgifter i Outlook. Tanken var att sortera in avklarade uppgifter i "områdesspecifika" mappar för att eventuellt kunna använda som bakgrund till mitt CV - annars glömmer man så lätt allt bra man har gjort - men nu försvann nästan allt med en enkel knapptryckning. Dessutom alla icke avklarade uppgifter! Ringde The Support och sitter nu och hoppas på att de kan hjälpa mig.

Tänk om det hade varit så lätt att radera sina tråkiga uppgifter på arbetsplatsen. Då hade jag lätt tagit bort allt listknapprande och slavande åt Feodalskan och Musikern.

Nu kom jag på det snillrika att öppna Outlook lokalt och inte ange lösenord, då synkas den inte med The Big Server. Det funkade! Tada! Härligt att vara smart.

I går var det alltså mingel. Jag, H2, Trösta, Stolta och Feodalskan representerade vår avdelning. Många människor jag saknade, från The Kingdom bland annat, men Struthårets motsvarighet från Stora Stygga Avdelningen var där. Tog mod till mig att diskutera sökmotoroptimering – en av hans hjärtefrågor sedan den klantiga omläggningen av den nya hemsidan – och till slut frågade han vad jag jobbar med på avdelningen. (Yes!) Sålde in mig som videoredigerare, får se vad det leder till.

Ansökan ska därför avslås.

"Ansökan är välformulerad och projektet riktas mot en viktig målgrupp med god samverkan från externa parter. Det hade dock varit önskvärt med en tydligare beskrivning av det innovativa i projektets metoder och arbetssätt. Till det kommer att projektet, bland annat mot bakgrund av dess snäva målgrupp och höga kostnad, bedöms vara förenat med höga risker, vilka inte beaktats i projektplanens riskanalys. Mot bakgrund av det som nämnt ovan hade projektet eventuellt tjänat på att drivas i form av en kortare förstudie."

Så löd formuleringen som mer eller mindre sätter punkt för vår avdelning. Det finns ingen plan B. På The Kingdom skrattar man åt oss och jag klandrar dem inte.
Det är faktiskt en lättnad att problemen syns på utsidan nu. Det finns konsekvenser av att ignorera de faktorer som finns (personal, budget) och jämt skjuta upp saker. Vi var inte heller redo för projektet, sade H2, så The Charity hade "rätt" (det uttalas inte, men läs mellan raderna) i det.

Vi går under, men vi är åtminstone goda förlorare eller? Moralen skall segra - not!

Avdelning söker avdelning

Nu i eftermiddag är det mingel med chans att träffa kollegor över hela landet. Ett utmärkt tillfälle att knyta kontakter och inleda samarbeten – men framför allt sälja in sig hos andra avdelningar i länet… Musikern skämtade i går om att alla från kontoret kommer att vara utrustade med en hög visitkort. ”Snälla, rädda oss!”

"The soufflé collapsed slightly, but its nutritional content is intact."

Vem felsöker felsökaren?

H2 sjuk. Åt kinamat med Trösta och Feodalskan, det gick bra. Vi talade till och med om ganska viktiga saker; att Struthåret inte svarar på mail och att jag inte har fått ok på att vara ansvarig för kontakten med The Project, trots att jag anmälde mig frivillig för åtskilliga veckor sedan. Jag är ju redan nu inofficiellt KP, men har inga befogenheter. Vi har ännu inte haft ett möte om samarbetet. Minst 5-6 möten har ställts in på sistone.

Någon hade förresten ändrat mitt skissade porträtt (helfigur) som jag hade glömt kvar på mitt skrivbord. Det som redan var mer eller mindre en nidbild (eller åtminstone inte så värst smickrande) blev etter värre sedan denna "anonyma beundrare" hade satt sin prägel på konstverket. Ögonpåsar, hamsterkinder och sura mungipor. Tack för den. Jag vet inte om jag orkar bry mig, men vem f*n anser sig ha rätt att sitta vid mitt skrivbord och praktisera sådan lågstadiehumor? Ska jag kanske vara tacksam över att min rumpa inte gjordes större?

Till något helt annat: Mina kollegor är inte särskilt vassa på datorer och verkar inte vara benägna att felsöka heller. I dag kom detta mail:

Feodalskan: Svensk slav, kan du kolla in schemat och rätta till dagar och datum tack.

Hon hade vb:at detta mail:

Stolta: Det är något skumt med datumen i april ang lokalbokningen. Söndag den den 12 april heter söndag 13 april, det verkar vara en dags förskjutning. Jag bokade för säkerhets skull in de kurdiska kvinnorna på både lördagen och söndagen, egentligen ska de bara vara bokade söndagen den 12 april.

Gick in i bokningen och såg att fliken för 2008 var öppen. Inte konstigt att datumen var "fel". Tragikomiskt.

Att vara trevlig, eller icke trevlig - det är frågan

Fick precis svar från Struthåret på mitt mail om planerad semester från vecka 26 till och med vecka 30:

Struthåret: Det går bra, såvitt jag kan överblicka idag. Krya på dig och Trevlig Påsk till familjen. Själv är jag i Skåne hela påskveckan. Struthåret

Svensk slav: Tack, tack detsamma och se nu till att vila ordentligt...

Undrar nu om mitt svar kunde uppfattas som en varning; "se till att vila, för snart bryter h-vetet loss". Det var bara det som fattades; att börja tolka in saker i mina egna ord...

I.N.K.O.N.S.E.K.V.E.N.S.

Struthåret och Feodalskan har så mycket dumheter för sig hela tiden att jag knappt hinner med. I dag är jag ju till och med hemma från arbetet, men får ändå uppslag till bloggen...

Vid halv fem-snåret ringde jag H2 för att fråga om hon hade tänkt mer på att gå med i facket. Hon hade just varit på Musikhuset och jag undrade varför. Förvisso hade hon haft möte med Musikern, men den stora anledningen var behovet av en fristad och bollplank.
Hon berättade att The Project hade bett att få låna telefonen för att ringa runt till statisterna, vilket H2 lät dem göra. Struthåret kikade ett tag senare in till H2 och frågade henne vilka "alla dessa människor" var. Det är ju The Project, svarade hon frågande, kände han inte igen dem? Som vanligt framgick det inte direkt vart han ville komma med samtalet, men H2 kände att hon hade blivit satt i skamvrån. Det finns ju ännu inga direktiv om hur vi ska agera mot The Project, inget samarbetsavtal, helt enkelt. Hon var mycket frustrerad över hur hon bara försöker vara hjälpsam och göra ett bra jobb, trots avsaknaden av tydliga direktiv. Ändå tycker Struthåret att han har rätt att klaga på hennes insats.

H2 och Musikern ondgjorde sig också över sådana saker som att Musikern ändå har arbetat på avdelningen i typ 20 år och ändå inte ges något budgetansvar, när det bara handlar om ett par tusenlappar.

Enough is enough is enough...

Vilken dag, vilken natt!

Natten måndag-tisdag vände jag mig om i sängen, varpå det plötsligt nöp till i bröstet. Hur jag än låg kändes det lika illa. På morgonen kunde jag knappt gå, stå eller sitta, men åkte ändå med Mannen till kontoret. Så korkat! Satt och stirrade tomt i två timmar, innan jag till slut ringde en taxi och åkte tillbaks till akuten. Taxichauffören berättade att han hade haft hjärtproblem från 20 till 43 års ålder; med rusande puls och trötthet som följd. Det tog alltså 23 år innan läkarna hittade felet! Upp via ljumsken och fyra timmar "vaken kirurgi" senare var han en ny människa... Otroligt.
Framme vid sjukhuset sade han att jag skulle stå på mig och vägra bli hemskickad utan svar. Jag nickade och linkade fram till receptionen. Började så klart att gråta av stressen och oron, vilket synbart skyndade på allt det byråkratiska. Med cirka två ord i varje mening berättade jag för läkaren om förra besöket och varför jag hade kommit dit igen.
Väntade sedan mellan 10.30 och 15.30 på akuten, innan jag fick en egen säng där jag skulle stanna över natten för observation och fler prover - som än så länge inte visade på något fel. Min snabbsänka var till och med lägre än förra gången; 12 (vs. 14).

Min fantasi började flöda i det dämpade sjukhusrummet och jag såg framför mig hur Sam, Dean och Castiel sneglade fram ovanför draperiet:
Sam: "Think she'll make it?"
Dean: (ler) "Yeah, she's a fighter."
Castiel: "It's not her time."
Sam: "Don't know which answer I prefer..."

Situationen som jag befann mig i gjorde mig - av någon anledning - ödmjuk och mild. Skillnaden, insåg jag, mellan mig och gamlingarna där inne var - år. Då jag inte hade några planer på att komma tillbaka till det rummet om fyrtio år, var jag mycket mer motiverad att leva hälsosammare fortsättningsvis...
Jag drömde vidare om vad jag skulle säga till Struthåret om han bad mig om råd:
"Struthåret, du har gjort så mycket gott för avdelningen, men inse nu att det är dags att gå vidare. Låt inte din stolthet förstöra allt du har gjort hittills och sluta med fanan i topp."
Just nu kan jag inte förnimma att han har gjort så värst mycket gott för avdelningen, men det lät bra just då...

Vid halv tio ringde jag till H2 för att förhöra mig om dagens skvaller på kontoret. Vi pratade lite allmänt, men hon visste inte hur mycket hon vågade berätta för mig, med tanke på var jag befann mig! Jag insisterade.
H2 hade gått in till Struthåret och lovordat min projektidé som hon hade fått läsa. Nu skulle det inte hinnas med att skicka in den till Landstinget, men det fanns ju andra... Struthåret lade pannan i djupa veck och sade att man "inte bara kan skicka in en ansökan, ibland måste jag skriva under den och kanske även Chairman of the Board." Märk väl att:
1. Jag hade läst villkoren för ansökan och visste om det redan.
2. Han hade sagt det till mig.
3. Jag har aldrig skickat eller ens tänkt skicka in en projektansökan utan att informera först.

Han borde fokusera på det som är positivt, i stället för inbillade problem och teknikaliteter och sagt; "Vad kul! Jag har inte hunnit läsa det ännu, men ska göra det vid första bästa tillfälle." Det är nästan som om att han har bestämt sig för att jag inte kan prestera och att påstå något annat, är att påstå att han har fel.

H2 kände att hon ville röra lite i grytan och sade; att det hade ju hon gjort. "Ja, alltså skickat i väg en ansökan (åsyftande föreläsningen) utan att få den underskriven först". Struthåret såg klart ställd ut, men vände inte kritiken mot henne. För H2 blev det smärtsamt uppenbart att det snarare handlade om vem än vad. Ikonsekvent. Ologiskt. Kommer du på några fler ord?
Vidare tyckte H2 att jag inte skulle slösa bort idén (eller mig själv och min kompetens) på vår avdelning, utan ta den till en annan.

Borstade tänderna och gick och lade mig för att sova, med det var svårt. En av gamlingarna ville, eller kunde, inte släcka lampan, en annan snarkade non-stop. Jag låg och grubblade över allt som H2 hade sagt och nynnade svagt "enough is enough is enough, I can't go on...".
Då det ändå snart var dags för mina prover plockade jag fram korsordet, klockan var 00.20. Sköterskan måste ha sett att det lyste inifrån vårt rum för hon kom in och frågade om jag inte kunde sova. Det var inte dags för proverna förrän 01.30, så jag fick öronproppar och alla lampor släcktes. Inom kort som jag som ett barn och förutom avbrottet för blodprover sov jag fram till klockan sex.

På morgonen fick jag träffa två läkare, som förkunnade att det med all sannolikhet var en infektion i ena lungan. Om nerverna drabbas gör det mycket riktigt, citat; "S-K-I-T-ont". Det skulle läka av sig själv, men de skrev ut lite voltaren för smärtan och infektionen. Jag var mer än nöjd med svaret och tog en taxi hem.

Hemma skickade jag ett mail till avdelningen där jag bifogade följande: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_198249.svd
Från artikeln: "Anders Håkansson, överläkare och enhetschef på infektionsenheten på Södersjukhuset, bekräftar att sjukhuset varje år får in en handfull patienter där bakterier av detta slag orsakat infektion i lungsäcken.– En möjlig orsak är att patienten är nedgången och stressad. Men det kan också drabba fullt friska. Normalt är detta en harmlös bakterie, säger han."

Målet var inte att bli ömkad, utan påvisa att detta kan ha orsakats av stress (på jobbet?). Trösta ska försöka se till att ämnet kommer upp på The Board-mötet i kväll.